Kategori: Hårdrock
MOTÖRHEAD
"Motörizer"
(Border/Steamhammer)
Betyg: ++++
Hur tacklar man en drygt 60-årig gubbe som ser det som en självklarhet i att "rimma" frasen "Rock out, rock out" med "With your cock out"?
En bra idé är att köpa hans senaste skiva. "Motörizer" är det 24:e albumet i ordningen för Lemmy Kilmister och det bästa han och grabbarna i Motörhead har fått ur sig på länge. Inga konstigheter - bara rak, snabb och brutalt effektiv hårdrock. Skivan är till stor del inspelad i Dave Grohls studio i Los Angeles och producenten Cameron Webb har fått till ett sound som verkligen gör bandet rättvisa. Det är enkelt, avskalat och rått. Lägg till det att Lemmys röst låter bättre än på länge och du inser att det är dukat för fest.
Musiker i alla genrer borde ta sig en titt på hur Motörhead jobbar. Så här bra blir det när man tror på det man har och skalar bort allt onödigt pynt. De senaste två dygnen har jag gått runt med Radio Dept i lurarna, men jag kommer definitivt inte ha glömt "Motörizer" när jag listar 2008 års tio bästa skivor.
Carl Cato/TT Spektra
carl.cato@ttspektra.se
Kategori: Pop
LADY GAGA
"Fame"
(Intescope/Universal)
Betyg: ++
Nej, Lady GaGa är inget one-hit-wonder, men den här plattan är lite för splittrad, tyvärr. För sommarhitten "Just dance" varslade ju om en discodivadrottning, men det är för lite klubbmusik på den här plattan som i stället ställer sig i skivbacken någonstans mellan Fergie och Gwen Stefani.
När det är som bäst som i "Lovegame", är New York-sångerskan fast förankrad i klubbvärlden. Men trots att svenske mästerproducenten Red One drar ett tungt lass här så dippar skivan lite för mycket i kvalitet. Det ska in med gitarrpoplåtar, lite reggaegung och någon ballad av väldigt skiftande kvalitet som inte hör hemma alls.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
THE SCRIPT
"The Script"
(Columbia/Sony Music)
Betyg: ++
Nu när skivindustrin är på väg utför satsar bolagen mycket kraft och pengar på artister som lockar de som inte är lika benägna att stjäla låtarna på nätet - alltså vuxna kvinnor.
Därför dyker det upp band som Snow Patrol, The Fray och One Republic som blir jättestora över en natt med mjuk pianobaserad rock. Vi kan väl kalla det "Grey's anatomy"-pop, för deras låtar brukar hamna i Kanal 5-serien.
Årets upplaga heter The Script, de kommer från Irland och är vansinnigt stora i England. De faller rakt in i soft rock-träsket med en gång.
Trion är visserligen skickliga på att snitsa till en melodi, men när den anonyme sångaren för att nå ut till publiken så skamlöst försöker plagiera Sting och till och med gör lite reggaepastischer (det är fängelsestraff på låten "If you see Kay") tappar han mig som lyssnare. Världen behöver verkligen inte ett nytt The Police.
Mikael Forsell/TT Spektra
mikael.forsell@ttspektra.se
Kategori: Pop
OKKERVIL RIVER
"The stand ins"
(Jagjaguwar/Border)
Betyg: ++++
Okkervil River är beviset på att festivalen Way Out West är på helt rätt väg. Ganska okända trots tio års slitande hämtades de till Göteborg i somras. "The stand ins" är ett ypperligt album, så vi snackar fingertoppskänsla här.
De kommer från Austin men gör musik som inte riktigt förknippas med hemstaden. För att hålla sig till nutid är det lättare att tänka på britter som Jarvis Cocker, Richard Hawley eller kanske Divine Comedy. Dom är många i Walker Brothers-genren, som vi skulle kunna kalla den lite slarvigt - desto viktigare då att man kan leverera riktigt bra låtar och texter. Och det gör sannerligen Okkervil River.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop
EMIL JENSEN
"Emil Jensen"
(Adrian Recordings)
Betyg: +++
Att cykelturnera runt landet är ett smart pr-trick. Emil Jensen är riktigt bra låt- och textförfattare också, det visar han nu mer än tidigare. Emils skånska, hans troligen Olle Ljungström-inspirerade låtar hittar helt rätt i Lars Halapis proffsiga produktionssällskap. Snyggt, men aldrig för slätt.
Efter ihärdigt sommarturnerande, senast med självaste Lars Winnerbäck, borde många ha fått upp ögonen för Emil Jensen. Han är inte mer än den stora hiten från genombrottet. Den är tyvärr svår att hitta här, men jag hoppas verkligen att den fina "Benen är läkta" kommer spelas i många hem. Om inte annat bara för det vackra pianointrot.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se
Kategori: Pop
JAMES YORKSTON
"When the haar rolls in"
(Domino)
Betyg:++++
"Haar" är inte holländska utan ett skotskt ord som betyder "kustdimma". Titeln på skivan ska således översättas "När kustdimman rullar in". Och det är precis så det känns att lyssna på den: vardagen känns lite långsammare, allt blir lite dämpat. Det är lågmält berättande, på gränsen till viskande, låtar rakt igenom.
Precis exakt det är också James Yorkstones styrka och svaghet. För om man inte lyssnar noga, bara släpper koncentrationen en liten stund, försvinner nästan alltihop i ett viskande surr. Men om man böjer sig ner, lägger örat mot Ipodluren och ägnar hela sin uppmärksamhet till att lyssna - då blir man belönad. För här finns skönhet, stämningar och texter som i det långa loppet gör en till en bättre människa. Det är jag övertygad om.
Kalle Dixelius/TT Spektra
kalle.dixelius@ttspektra.se
Kategori: Synthpop
REX THE DOG
"The Rex The Dog Show"
(Hundehaus/Bonnier Amigo)
Betyg: ++
Precis när världens hipsters har kastat ord som "electroclash" och "80-talsretro" i papperskorgen släpper brittiske dj-artisten Jake Williams sitt debutalbum. "Man, dog, machine", deklarerar robotrösten i introlåten och plötsligt befinner vi oss på ett pastellfärgat tonårsdisco, som om det vore 2005 om och om och om igen. Han älskar sin synthpop, vältrar sig i bubbliga vintageljud, tidiga Depeche Mode-basgångar, smattrande trummaskiner och melodier lika smittosamma som rabies.
Rex The Dog är således ljudet av en gymtokig Jack Russell-terrier på speed, i lila träningskläder och benvärmare, som fortfarande viftar på svansen åt daterade remixer av The Knife och The Sounds.
Ni fattar själva hur enerverande det blir efter några lyssningar.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Kosmisk disco
LINDSTRÖM
"Where you go I go too"
(Smalltown Supersound/Dotshop)
Betyg: *+++++
Antar att ordet "you" i titeln på Lindströms nya album syftar på själva musiken. Den skäggige norrmannen tar sina låtar i hand och följer med dem genom rymden, till en planet där episka 70-talssynthar, pulserande rytmer och bedårande meloditeman möts i en sällsam hybrid.
Och den här gången har han ingen brådska.
I protest mot de senaste årens fragmentiserade, slit och släng-baserade bloggelectro i mp3-sfären väljer Lindström ett rakt motsatt förhållningssätt, med tre lååånga låtar som kräver ditt tålamod.
Titelspåret svävar iväg i en halvtimme och utrymmet är oändligt för nyanser som sakta tillåts växa fram. Basslingan minner om det instrumentala partiet i Michael Jacksons "Thriller", gitarren är funkigt synkoperad, klockspelen klingar vackert och allteftersom antar låten grandiosa proportioner - den bästa syratripp du kan tänka dig utan droger.
"Grand ideas" är bombastisk psykedelia i 2000-talet och avslutande "The long way home" lånar gitarrerna från svenska Studio, Lindströms närmaste musikaliska själafränder, innan allting förvandlas till vemodig, filmisk boogiedisco.
Kalla det "kosmisk house", "fjorddisco", what-have-you-not...
I slutändan suddas alla gränser ut och kvar finns bara tre briljanta stycken musik.
Nils Johansson/TT Spektra
nils.johansson@ttspektra.se
Kategori: Singersongwriter/pop
GET WELL SOON
"Rest now, weary head! You will get well soon"
(City Slang/Bonnier Amigo)
Betyg: ++++
Tyske Konstantin Groppers band Get Well Soon har fått kritiker att strössla fina betyg över debutalbumet med ett av årets längsta titlar, och nu är det dags för resten av Europa att upptäcka den egensinnige 25-åringen.
"Rest now, weary head! You will get well soon" är den typ av popalbum som det är svårt att linda fingrarna runt. Gropper hoppar mellan genrer - det är stundom rockigt, stundom folkligt och ibland flyttar en full blåsorkester ackompanjerad av handklapp, havsbrus och samplingar in i studion. Oftast är arrangemangen stora, på gränsen till pompösa, och visst - det spretar, men det spretar på ett sätt som får mig att hela tiden vilja ha mer, mer av infall och vackra melodier.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se
//bilder:5
Bildtext 1: Sophie Zelmani.
Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Bildtext 2: James Yorkston.
Foto: Playground Music
Bildtext 3: Lemmy i Motörhead.
Foto: Janerik Henriksson/Scanpix
Bildtext 4: Emil Jensen.
Foto: Björn Lindgren/Scanpix
Bildtext 5: The Script.
Foto: Sony BMG