Skivrecensioner v. 37

Scarlett Johansson.

Scarlett Johansson.

Foto: David Azia/Scanpix

Musik2009-09-09 17:42
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Kategori: Pop
INGENTING
"Tomhet, idel tomhet"
(Labrador)
PÄ nÀtet: http://www.myspace.com/nadazipp
Betyg: +++
Det snackas just nu om Ingenting som det en gĂ„ng pratades om Kent. Åtminstone nĂ€stan.
Det hÀr Àr bra, men kanske inte BlÄjeans-bra.
Gillar verkligen Christopher Sander. Han har en röst som Àr alldeles lagom icke-tillgjord. En snÀll indieröst som exakt alla borde kunna gilla.
Gillar de piffiga poplÄtarna, "Ge tillbaka det" och förstÄs "Halleluja!", det Àr svÄrt att motstÄ.
Är ocksĂ„ mer eller mindre helfrĂ€lst i "Satans högra hand", inte minst tack vare unga Truls Söderman Carlbergs (lite googlande sĂ€ger att det Ă€r Pelle Carlbergs son) fantastiska insats.
Saknar dock nÄt som skakar om sÄ dÀr fullstÀndigt, som tidigare singeln "Punkdrömmar" gjorde. Den hade gjort sig hÀr.
Och de lite mer episka styckena... nja, det Àr mest dÀr det spricker, om vi ska sÀga sÄ om ett ÀndÄ riktigt bra album. De biter inte riktigt tag tyvÀrr.
David Stark/TT Spektra
david.stark@ttspektra.se

Kategori: HÄrdrock
EUROPE
"Last look at Eden"
(Hell and back/Universal)
PÄ nÀtet: www.myspace.com/europe
Betyg: +++
Europes comebackplatta "Start from the dark" och förra skivan "Secret society" var ett klart avstÄndstagande frÄn de gyllene pudelÄren under 80-talet. Den första tog ett tydligt avstamp i 70-talets mollriff och var rÀtt trist. Den andra lÀt mer 2000-tal, mer hitvÀnlig - och ganska ok.
Nu vill bandet ta ytterligare ett steg. Och för att vinna över publiken har man anlitat Andreas "Idol" Carlsson som lÄtskrivarpartner pÄ nÄgra spÄr. Det hörs, för siktet Àr instÀllt pÄ att fÄ en hit.
Men resultatet Àr sÄ splittrat att jag undrar vem som tagit ut riktningen.
Man startar upp med "Kashmir"-tunga titelspÄret och sen följer sÄ vitt skilda stilar som Sabbath och Purple-gung, Soundgardenrock, RATM-metal minus rap, symfonirock, och Scorpionsballader. Det kÀnns som om Europe velat anpassa sig efter varje smak och genre som uppbÄdats inom den hÄrdare musiken (saknar vÀl bara industrimetal).
Inte helt lÀtt att hÀnga med men samtidigt finns en kvalitet pÄ det mesta materialet att jag inte kan avfÀrda det som direkt dÄligt.
Det enda som helt faller ur ramen Àr John Norums gitarrsolon, som minst sagt kÀnns malplacerade 2009.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se

Kategori: Hardcore
RAISED FIST
"Veil of ignorance"
(Burning Heart/Bonnier Amigo)
PÄ nÀtet: www.myspace.com/raisedfist
Betyg: +++
Det Àr nÄgot djupt charmigt med band som bara kör pÄ i 190 utan att vÀja för nÄgot. Det brukar i och för sig höra till genren att just hardcorebanden kör den stilen. Men nÀr medlemmarna blir Àldre brukar det smyga sig in lite mjukare tongÄngar för att lÀtta upp all speed. Men dÄ gÀller det att alla Àr med pÄ bÄten, annars kan det bli lite lustigt.
PÄ LuleÄbandet Raised Fists nya platta har inte alla gjort det. Bandet har tagit ytterligare ett steg med lugnare och melodiösa alster som "Wounds" och "My last day". SÄngaren Alle Hagman har dröjt sig kvar och skriker sig hes till Àven det mer melodiösa.
Nu fungerar det i alla fall eftersom de lugnare spÄren Àr sÄ fÄ men om utvecklingen fortsÀtter blir det knepigt.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se

Kategori: Countryrock
DRIVE-BY TRUCKERS
"The fine print: A collection of oddities and rarities"
(Playground)
PÄ nÀtet: www.myspace.com/drivebytruckers
Betyg: ++++

I tretton Är har Drive-By Truckers skrivit svÀngiga lÄtar i grÀnslandet mellan country och rock. MÄnga av dem har hamnat pÄ sydstatsgruppens sju studioalbum, men en hel hög har av förklarliga skÀl inte fÄtt plats.
Nu har medlemmarna finputsat Ätta av dem och slÀpper en samlingsskiva, dÀr Àven fyra covers finns med. Och resultatet Àr nÀstintill helgjutet.
Tom Petty-stÀnkaren "Rebels" och Bob Dylan-klassikern "Like a rolling stone" i all Àra, men överlÀgset bÀst Àr Drive-By Truckers egna lÄtar, som öppningsspÄret "George Jones talkin' cell phone blues" och balladen "TVA".
Det Àr amerikanskt och melankoliskt, men utan att lÄta varken för gubbigt eller det minsta sliskigt.
Ninna Prage/TT Spektra
ninna.prage@ttspektra.se

Kategori: Singer-songwriter
PETE YORN & SCARLETT JOHANSSON
"Break up"
(Atco/Warner)
PÄ nÀtet: http://www.thebreakupalbum.com/
Betyg: +++

Singer-songwritern Pete Yorn och skÄdisen Scarlett Johanssons duettskiva har en ovanlig tillblivelseprocess. LÄtarna Àr inspelade redan 2006, och dÀrför blir det hÀr Scarlett Johanssons andra album (hon musikdebuterade med Tom Waits-covers i fjol) trots att det Àr hennes första inspelningar. Pete Yorn sÀgs ha vÄgat ge ut musiken först efter att hans vÀnner övertygat honom om dess kvalitet.
"Break up" bestÄr av nio lÀttglömda lÄtar, sjungna i Bardot/Gainsbourg-stil. Att de Àr lÀttglömda betyder dock inte att de Àr dÄliga, tvÀrtom har jag rÀtt trevligt under lyssningen, sÀrskilt fartiga singelspÄret "Relator" och countryklingande "I don't know what to do" höjer lyssningen ett par nivÄer.
Men nÄgra bestÄende minnen bÀr jag inte med mig in i framtiden.
Daniel Åberg/TT Spektra
daniel.aberg@ttspektra.se

Kategori: Pop/Folk
JOSHUA RADIN
"Simple times"
(Mom & Pop Music)
PÄ nÀtet: www.myspace.com/joshuaradin, www.joshuaradin.com
Betyg: ++
Joshua Radins alster har förekommit flitigt i amerikanska tv-serier av typen "Grey's anatomy", "One tree hill" och "Scrubs".
Inget ont om nÄgon av serierna, jag har stötvis följt alla tre, och Radins följsamma akustiska folkpop gör sig anmÀrkningsvÀrt vÀl till bÄde intrigerande i sjukhusmiljö och uppgörelser i kÀrlekens tecken pÄ amerikansk high school.
För att att uttrycka mig klart: Joshua Radins musik Àr ackompanjemang och ingenting annat.
Det finns inget att klandra honom för, egentligen.
InledningsspÄret "One of those days", Àr ren och skÀr singer-songwriterpop, klippt och skuren ur instruktionsboken. Musikaliskt kanske ingen revolution, men visst, finstÀmt och trevligt.
Resten av "Simple times" rullar pÄ i samma stil. "One of those days" förökar sig och ger hela skivan en schizofren touche.
Inte ens Patty Griffins deltagande i sorgen pÄ "You got growin' up to do" hjÀlper nÀmnvÀrt.
Och nÀr jag blundar bleknar musiken i takt med att minnesvÀrda scener frÄn "One tree hill" tornar upp sig och tar över helt.
Kerstin Magnusson/TT Spektra
kerstin.magnusson@ttspektra.se