RevyrĂ€ven Arne Meijer vĂ€lkomnar oss med ett solonummer dĂ€r han sakligt staplar statistik som lockar till skratt simultant som han pĂ„minner om att mobiler ska vara avstĂ€ngda. Han Ă€r klĂ€dd i rosa frĂ„n topp till tĂ„ med konduktörsmössa pĂ„ hjĂ€ssan â en sĂ€llsamt psykedelisk uppenbarelse.
Sedan följde en strid ström sketcher outtröttligt framförda av de Ă„tta skĂ„despelarna om bland annat diethets, nĂ€tdejting och mansförkylningar. Koreografin stĂ„r Jill Weidenstolpe för och hon medverkar Ă€ven som skĂ„despelare. Musikaliskt uppbackas ensemblen av Ingrid Lindebratt (kapellmĂ€stare), Lasse Nilsson, Henrik Bergs och Mats Garpenberg â en luttrad kvartett med över femtio Ă„rs samlad erfarenhet av vĂ€sterviksrevyn.
Numren Àr ofta förankrade i lokala företeelser som den genomsnittliga VÀsterviksbon Àr vÀl förtrogen med. KÀrleken till VIK besjungs av tvÄ tacklande tanter som predikar hockeyns hÄrda bud, för att nÀmna en av kvÀllens sketcher. Men det Àr inte enbart skrattkavalkader pÄ meny för revybesökaren. I ett segment skrivet och framfört av Meijer besjunger han med vÀrmande hjÀrtlighet och en pappmugg i nÀven sin syn pÄ romers situation i detta vÄrt sÄ hÀr Ärs kalla land.
Det skojas om omnejd och lokala politiker i sketchen âĂr du lika dum som en femteklassareâ, och lite dum kĂ€nner jag mig som exilstockholmare nĂ€r Gladhammar-referenser och kommunalrĂ„d gĂ„r mig förbi.
Aftonen Àr en orgie i dialektal komik och kan rekommenderas till den nyblivna VÀsterviksbon som önskar bli införlivad i essensen av vÄr trakt pÄ effektiva tvÄ timmar.