Pop
Warner
NĂ€r sommarens singel âBara fĂ„ va mig sjĂ€lvâ slĂ€pptes övertrĂ€ffade hon sig sjĂ€lv. LĂ„ten ledde in Laleh mot nĂ„got större Ă€n hon varit i nĂ€rheten av tidigare. Och det kĂ€ndes helt naturligt att hon skulle ge sig ut pĂ„ en turnĂ© modell större under hösten.
âKristallerâ Ă€r Lalehs sjĂ€tte skiva. âBara fĂ„ va mig sjĂ€lvâ inleder den och dĂ€refter följer tre lĂ„tar som var för sig skulle fungera mer Ă€n vĂ€l som singlar för att bĂ€ra upp ett helt album. âAldrig bli som förrâ, titelspĂ„ret och âBehĂ„ll ditt huvudâ. Samtliga Ă€r som gjorda för att framföras live under den stora höstturnĂ©n.
Laleh har under hela sin karriÀr varit en mÀstare pÄ att göra album som spretat Ät mÄnga hÄll, men de har ÀndÄ gjort det pÄ ett sÀtt som bara kÀnts naturligt. Och helt i harmoni med Lalehs uppenbarelse.
Det mest uppenbara inslaget har varit blandningen av svenska och engelska (och ibland en gnutta persiska), som funnits med sedan den sjĂ€lvbetitlade Âdebuten 2005.
âKristallerâ Ă€r inget undantag. Efter den inledande kvartetten börjar det hĂ€nda saker med âGe tillbaks det du tagitâ. PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r det en fortsĂ€ttning i rakt nedstigande led frĂ„n âSnöâ. HĂ€r visar Laleh verkligen prov pĂ„ sin förmĂ„ga att ocksĂ„ skriva filmiska lĂ„tar som drar Ă„t det symfoniska hĂ„llet. Inte för att hon har gjort sĂ€rskilt mycket förutsĂ€gbart tidigare, men att det blir mer filmmusik i framtiden torde inte vara helt otroligt.
DĂ€refter Ă€r det dags för albumets avslutande, engelska del. Passande nog inleds den med âWelcomeâ, som inte bara markerar att nĂ€sta del har börjat, men ocksĂ„ tycks vara skriven för att passa som inledningsnummer pĂ„ Lalehs konserter. Förutom temat i texten sĂ„ har den en förebĂ„dande kvalitet, som stĂ€mningsfullt sĂ€tter tonen för fortsĂ€ttningen.
TvĂ„ av de engelsksprĂ„kiga lĂ„tarna, âWorkâ och âBark lessâ, Ă€r rena uppvisningar i Lalehs lĂ„tskrivarkonst. PĂ„ senare Ă„r har hon börjat göra sig ett namn som lĂ„tskrivare Ă„t andra, och bĂ€gge lĂ„tarna skulle stĂ„ sig perfekt pĂ„ vilken vĂ€rldsstjĂ€rnas album som helst. Dock Ă€r det nĂ„got som saknas. Laleh har under sĂ„ lĂ„ng tid odlat sin egen lilla plĂ€tt pĂ„ musikscenen, och gjort den till en fristad för egensinnigheter.
Men pÄ de hÀr lÄtarna Àr det som att hon försvinner bakom lÄtarnas briljans. Det finns helt enkelt inte tillrÀckligt mycket Laleh kvar för att det ska kÀnnas lika unikt som det i stort sett alltid gjort.
Sammanfattningsvis Ă€r âKristallerâ en spretig skiva. Men tack vare att det Ă€r just Laleh sĂ„ fungerar det riktigt bra.