Under de senaste tio åren har författaren och maledictologen (en expert på ”fula ord”) Bengt Dagrin kuskat runt i södra och mellersta Sverige med sitt föredrag ”Fula ord — finns dom?!”.
Hösten 2011 gästade han Västervik senast med sin föreläsning.
Nu avrundar han föreläsningsverksamheten men fortsätter arbetet med sin ordbok ”Stora fula ordboken”. Någon ny pappersupplaga är inte på gång, i stället planerar Dagrin att lägga ut materialet på nätet.
– Nätupplagan är under utarbetande och klar för publicering i början av nästa år, berättar han.
Intressant kuriosa för oss bosatta i Västerviksområdet är att bland de 18 000 fula ord som för närvarande förekommer i ordboken är Västervik ett.
Västervik uppges ha varit slang för ”avträde” under sent 1800-tal. Avträde är i sin tur en omskrivning av dass. Att Västervik blev ett slangord av det här slaget har troligtvis att göra med Västerviks läge som ändstation för järnvägar.
”Det är inte ovanligt att orter som ligger i ´ändan´ av något, till exempel en järnvägslinje, också får skylta med detta i mer tvivelaktiga sammanhang. Folkhumorn vet ju inga gränser och påhittigheten är enorm och även roande i många fall. Alla Västerviksbor vet ju vilken liten pärla deras stad är. I Västervik är förbättrade kommunikationer en fråga som diskuteras kontinuerligt. Stora fula ordboken visar att dagens problem har historiska paralleller”, poängterade Dagrin i en intervju i VT för några år sedan.
Dagrin har gjort det till ett livsprojekt att samla på ord som anses fula. Redan som barn blev han intresserad av de fula orden på grund av de reaktioner han fick från vuxenvärlden när han använde dem.
Personligen tycker han inte att de fula orden i ordboken är fula i egentlig bemärkelse.
– Ordet i sig är ju precis som alla andra ord varken fult eller fint i sig självt, det fula ligger i hur ordet används.