En djävul på konst och kärlek

När regissören Leif Stinnerbom gör suggestiv teater av Bulgakovs "Mästaren och Margarita" är det med en gliring mot det svenska kulturklimatet. Historien utspelas i ett samhälle som dödar både konsten och kärleken - tills djävulen kommer på besök.

Philip Zandén spelar Mästaren vars stora opublicerade roman har en läsare, Margarita (Frida Westerdahl), vilket är tillräckligt för att den ska vara ett stort konstverk.Foto: Mikaela Westerholm

Philip Zandén spelar Mästaren vars stora opublicerade roman har en läsare, Margarita (Frida Westerdahl), vilket är tillräckligt för att den ska vara ett stort konstverk.Foto: Mikaela Westerholm

Foto:

Teater2008-03-05 00:05
Djävulen heter Woland, en mångsidig figur, som trots att han kan förutse osannolika avrättningar för dem han avskyr, också gör gott. Märkliga försvinnanden inträffar när han drar in i Stalins Moskva med en fet katt och andra, surrealistiska varelser, i sitt följe.- Om man är liten och mobbad på skolgården drömmer man om en hjälte som ska ge sig på alla de dumma killarna. Men skulle det vara Jesus? Det är snarare djävulen man vill ha, säger Jakob Eklund som gör rollen i uppsättningen på Stockholms stadsteater.Hans Woland är den farliga rebellen. I ett totalitärt samhälle som Stalins skapar han anarki och kaos, i dagens Sverige skulle han snarare, med samma maliciösa leende, bråka med tidningsredaktioner och tv-profiler med makt över människors drömmar, tror Eklund.Han tackade ja till rollen direkt. Jakob Eklund läste Michail Bulgakovs klassiker första gången som 15-åring och därefter tre gånger till. Romanen blev en viktig del av hans ungdom. Liksom så många andra blev han tagen av berättelsen om den brutne författaren på psyket, Mästaren, vars bok om Pontus Pilatus aldrig blivit utgiven, och hans Margarita.- Två existenser i totalt utanförskap, som knappt orkar leva, möter varandra och så uppstår det en enorm kraft ur det. Det är i kärleken den revolutionära kraften finns på något sätt…i kärleken och i konsten.Michail Bulgakov skrev in mycket av sitt eget plågade och trängda konstnärsliv i "Mästaren och Margarita" som publicerades först decennier efter hans död. Han skildrar ett Moskva där människor är rädda och fega, och ser till att straffa både teaterchefer och tidningsredaktörer som lierat sig med makten. Kanske skrev han för att själv överleva. Det tror åtminstone Leif Stinnerbom:- Min teori är att han skrev den till Stalin. Han säger: "Stalin, du vill ha socialrealism, du vill att samhället ska beskrivas nyktert, jag har skrivit en roman om det övernaturliga och om fantasterier, ska vi avvara allt detta?" Liksom Leif Stinnerbom läser även Jakob Eklund in en allmängiltig syn på konsten i Bulgakovs klassiker:- I dag är har vi en enorm fixering vid publikens storlek, även författarna blir reklampelare för sina böcker. Här handlar det om ett konstverk som har en person som publik - Margarita. Och det värderar inte storheten i verket, tvärtom. "Mästaren och Margarita" spelas till och med den 27 april på Stockholms Stadsteater.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!