Det spökar på det engelska slottet Canterville. Ja, det är i alla fall vad ett vida spritt rykte gör gällande.
Men ända till Amerika har ryktet inte nått. Familjen Otis från Washington tror att de gör ett klipp när de köper det vackra gamla medeltidsslottet för att bosätta sig på den engelska landsbygden.
Året är 1853 när familjen Otis, som blivit förmögen, lämnar Amerika för att slå ner bopålarna i Europa.
Familjen består av herr och fru Otis, deras tonårsbarn Washington och Virginia och ett yngre tvillingpar.
När familjen kommer fram till slottet tas de emot av hushållerskan fru Umney som tjänstgjort på Canterville under många år.
Hon har hört och sett mycket i sina dar, något hon snart känner sig manad att berätta om...
En blodfläck på golvet i ett av sällskapsrummen går exempelvis inte att få bort – hur hårt man än gnor.
Det var här Eleonore Canterville, alias spöket, mördade sin man år 1573 för att sedan låsas in och svältas ihjäl av Lord Cantervilles bröder, som hämnd.
Eleanore Cantervilles ande kommer inte till ro. I 300 år har hon skrämt bort de människor som vågat sätta sin fot på slottet. Det brukar gå snabbt och lätt, men den här gången bjuds hon mer motstånd än vanligt.
Teatergruppen Flourp består av nio högstadietjejer som studerar teater för dramapedagogen Beatrice ”Bisse” Jansson Johansson, i Kulturskolans regi.
Senast gruppen stod på scenen var för ett år sedan. Då var det med föreställningen ”Den magiska flöjten”.
När Västerviks-Tidningens utsända tittar in sent på måndagseftermiddagen är det dags för genrep med ljud och ljus.
Det går bra. Replikerna sitter där de ska. Än verkar premiärnerverna hålla sig i schack med andra ord.
Efter genomdraget uppstår dock ett uppspelt språkande i munnen på varandra. ”Hördes det?”. ”Syntes det?”. ”Hur ska vi göra där?”. Och så vidare. Att det finns ett stort engagemang hos teatereleverna går inte att ta miste på.
Såväl kostym som dekor känns påkostad och väl genomtänkt. Det senare, det vill säga rekvisitan, har skapats av en grupp gymnasieungdomar som går en scenografikurs.
Närmare bestämt Estet bild årskurs tre (es11), gymnasiets äldsta och näst sista estetbildklass.
Man slås av hur roligt det måste vara att få vara med om att spela amatörteater som är så proffsigt inramad.
Inledningsvis står familjen Otis samlad, blickstilla, som på ett fotografiskt familjeporträtt. Det är snyggt. Likaså är det effektfullt när familjen närmar sig slottet och lite grand på avstånd – sida vid sida – betraktar sitt nya hem, fortfarande lyckligt ovetandes om vad som väntar dem där inne.
Föreställningen ges för allmänheten i Bryggaren i kväll, onsdag, och i morgon kväll, torsdag.
Den ges också som skolföreställning i dag och i morgon.