Det började en sprakande höstdag 2014 i Allén i Västervik. Shpresa Cajani tyckte att löven blänkte som guld där på marken. Synen fick henne att plocka upp mobilkameran och ta en bild som hon sedan publicerade i Facebook-gruppen ”Du vet att du är från Västervik om ...”.
Tilltaget uppskattades.
– Jag fick så många positiva kommentarer om bilden att det gav mig lust att fortsätta fotografera, säger Shpresa Cajani.
Och fotograferat har hon alltså gjort sedan dess. Dagligen.
I juni 2015 köpte hon en systemkamera och sedan dess har utvecklingen gått fort.
I vår visar hon några av sina bilder i trapphallen på Stadsbiblioteket i Västervik.
”Det vackra jag bor i” heter utställningen som innehåller vackra, intressanta, dramatiska och harmoniska bilder, om vartannat, från olika omgivningar i Tjustbygden.
Utmärkelsen från Nordiska fotoklubben – Medal of Excellence, som det heter – fick hon dock för en helt annan slags bild. Nämligen en spöklik historia som hon döpt till ”The shining”.
Bilden är tagen med lång slutartid, i en ödslig hotellkorridor. Fixeringspunkten är en övergiven barncykel...
– Jag ser motiv mest hela tiden nu. Och därför har jag tagit för vana att alltid ha kameran med mig. Jag vill helst inte missa ett bra fototillfälle.
Shpresa poängterar att fler Västerviksbor uppmärksammades av Nordiska fotoklubben (tidigare Skandinaviska fotoklubben) under 2015.
– Cecilia Möller, Daniel Johansson och Niclas Ådermark fick samma utmärkelse som jag. Priset var att få sin bild publicerad på Nordiska fotoklubbens Facebook-sida samt att få bilden med i en fotobok som gavs ut förra året, berättar hon.
När det gäller fotograferandet är Shpresa självlärd.
– Men jag har gått med i flera nätbaserade fotoklubbar och därigenom har jag lärt mig mycket. Man lär sig ju av att titta på proffsens bilder och av att få konstruktiv kritik av andra som också fotograferar.
– I början var jag väldigt känslig för kritik. Det kunde räcka med en enda negativ kommentar och så ville jag lägga av. Men det där har jag kommit över. Kritik gör att man utvecklas.
Tekniken har hon lärt sig att bemästra genom att pröva sig fram, och genom att läsa på. Känslan för komposition verkar hon däremot besitta naturligt.
– Jag är en kreativ person och tecknade och målade mycket när jag var yngre, så jag bär väl med mig en slags konstnärlig blick och den har jag börjat lita mer på nu. Det vill säga, jag litar på att jag har den inom mig själv, säger hon.
För närvarande pluggar Shpresa Cajani till fritidsledare på Gamleby folkhögskola, och i vår gör hon praktik på ett behandlingshem för unga flickor.
Även i det här sammanhanget har hon fått användning för kameran.
– Från skolans håll, av våra lärare, har vi fått i uppdrag att ansvara för en friskvårdsdag i veckan. Jag tar med tjejerna ut på promenad och så fotograferar vi längs vägen. Det har blivit något vi gör varje dag och inte bara en gång i veckan. Fotograferandet blir ett slags mindfulnessövning. Det är ju lätt att gå upp i det alldeles, vilket är skönt. Man grubblar inte när man fotar.
För egen del förklarar Shpresa att fotograferandet har hjälpt henne att bearbeta sorger och förluster.
– Jag är gladare nu sedan jag hittade det här intresset, och jag är förvånad själv över att det plötsligt bara uppstod som från ingenstans.
– Plötsligt händer det!, säger hon och skrattar.
Vad har du för råd till andra som just har börjat fotografera?
– Att gå med i fotoklubbar och andra liknande forum på nätet. Det är väldigt givande.
Har du något speciellt fokus just nu, för ditt eget fotograferande?
– Det första året blev det mycket natur- och landskapsfotografering. Det föll sig liksom naturligt eftersom vi under fritidsledarutbildningen är ute mycket i skog och mark. Men för närvarande koncentrerar jag mig särskilt på porträttfotografering, vilket är jätteroligt. Jag tror att jag kan bli bra på det.
Shpresa har skapat Facebook-gruppen ”Vackra Tjust” där amatörfotografer och professionella kan bidra med sina nytagna bilder på omgivningar runt om i hela Tjustbygden.
Så småningom hoppas hon att initiativet ska mynna ut i en stor utställning någonstans i kommunen. IRL, som man säger (In real life).