En vandring genom lek och melankoli

Grönskan skiftar fortfarande i olika nyanser när vi besöker Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby den här soliga försommardagen.Hela parken runt Astrid Lindgrens föräldrahem och Prästgården har öppnats för allmänheten.För bara en vecka sedan invigdes del tre, sista etappen, av trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs.

Törnrosgården. Vi börjar vår vandring i Törnrosgården.

Törnrosgården. Vi börjar vår vandring i Törnrosgården.

Foto: Lotta Gometz

Trädgårdskonst2016-06-17 06:00

Men. Hur bygger man egentligen en trädgård kring en av Sveriges mest älskade författare – en person som till råga på allt egentligen inte var någon trädgårdsmänniska?

Det var med liv, lust och en gnutta nervositet som trädgårdsmästaren Karin Eliasson tog sig an utmaningen för lite drygt tre år sedan.

Hennes roll är i egentlig mening inte trädgårdsmästarens. Karin Eliasson är i stället anställd som konstnärlig ledare för trädgårdarna på Näs.

Och nog är det ett konstverk de åstadkommit här, hon och hennes kollegor. Men ett tillåtande sådant, som inbjuder till lek och bus såväl som till kontemplation.

Karin Eliasson kan pusta ut lite grand den här måndagen när vi ses. Bara ett par dagar tidigare hölls en officiell invigning av hela trädgårdsparken. Kulturministern Alice Bah Kuhnke var på plats och ”klippte bandet” och vissångerskan Sofia Karlsson svarade för en stämningsfull musikstund framåt kvällningen.

– Det var väldigt lyckat och så roligt att se alla människor vandra omkring här.

– Det är nästan det bästa och roligaste av allt, att se att trädgårdarna verkligen tas i anspråk. Det är ett kvitto på att vi träffat rätt, tänkt rätt, betonar hon.

Karin Eliasson är noga med att poängtera att trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs inte är historiska.

– Tvärtom har vi skapat en modern trädgård, men en berättande sådan.

Utgångspunkten har varit känsloteman som återkommer i Astrid Lindgrens liv och gärning. Trädgården gestaltar lek, livsglädje och trygghet men även sorg, melankoli och förtvivlan.

Naturen var ju av central betydelse för Astrid Lindgren, även om hon inte själv var någon odlare.

Min egen vandring genom trädgårdarna startar alldeles bakom Prästgården i den del av parken som fått namnet Törnrosgården.

Här växer det vilda, lite taggiga som förstås symboliserar det vilda i barnet – i oss själva. I sakta mak strosar jag runt, först i sällskap av Karin och sedan ensam.

Törnrosgården med sina väldoftande vackra nyponrosor övergår i en svalkande skogsdunge som leder in i en passage som efter en kurva och en liten uppförsbacke öppnar sig mot en mjuk drömsk sommaräng. Någonstans ifrån hörs klassisk musik. Automatiskt saktar jag ner till snigelfart.

En grusväg leder in på en stig som i sin tur leder vidare in i ytterligare en skyddande skogsdunge med mossa och vita blomster på marken. Väljer man att följa stigen kommer man snart fram till en småländsk liten tjärn. Här går det inte att låta bli att sätta sig ner en stund, och andas. Sedan fortsätter vandringen ut mot ett öppnare landskap igen, och ytterligare en äng full av klöver.

De olika delarna har fått namn som Törnrosgården, Skogsdungen, Mossträdgården och Ängen.

Mossgården med sin ”murriga” mossa och sin tjärn gestaltar melankolin. Men hur ska man gestalta en känsla som förtvivlan, som också ryms i Astrid Lindgrens berättelser?

– Här kände vi att det var svårt att enbart använda växtlighet, så vi tog hjälp av konstnären Karl Chilcott som gjort en skulptur av naturmaterial på temat, berättar Karin Eliasson.

Några meter bort breder ytterligare en skulptur ut sig. Den är formad av tusentals pinnar av hassel, pil och björk från marker runt omkring Vimmerby.

”De sju önskekrusen”, heter den. Skulpturen är skapad av den amerikanske konstnären Patrick Dougherty.

Den stretar och strävar åt olika håll och det ser nästan ut som om den skulle kunna börja röra på sig när som helst. Som om den hade ett eget liv.

– Han lät sig inspireras av gamla keramikkrus som han hittade på olika loppisar här i Småland. Det var häftigt att följa hur skulpturen växte fram. På tre veckor stod den klar. Materialet hade vi ordnat i förväg.

Ja, här på Astrid Lindgrens Näs vill man gärna vara. Länge. Trädgårdarna tar dig med på en sinnenas resa, en känsloresa.

Ovanför ängen porlar en bäck som har sitt utlopp i tjärnen. Och vid dess mynning kan man avnjuta specialskriven musik av kompositören George Riedel.

Ett tips: ta med egen matsäck så kan du pausa var du vill och inte lägga dyra slantar på förtäring. Restaurang finns dock, och även ett café som är nybyggt för i år och vars byggnad smälter väl in i parken.

Ett annat tips: När du löst din entrébiljett – spara den, för den gäller som årskort.

Sommarutställningen

”Kabysser och Komfusenbo – rum för ensamhet och fantasi”. Så heter sommarens utställning i Prästgården på Näs.

Temat är det egna rummet. ”Människan har ett bräckligt litet värn mot vad livet kan hitta på att slå till med, om hon inte lärt sig vara ensam. Det är nästan det viktigaste som finns”, har Astrid Lindgren sagt.

Utställningen i Prästgården handlar om ensamhetens betydelse för Astrid Lindgren själv, men också om alla de egna rum hon skrivit om i sina berättelser.

Utställningen kan skådas till och med den 6 november.

I Paviljongen inryms den stora permanenta utställningen ”Hela världens Astrid Lindgren” som berättar om författarens liv och gärning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!