Det är en lekfull utställning av skickliga utövare.
Långa stygn, korta stygn, traditionella korsstygn, pärlor, tovat material, silke. Alla möjliga tekniker och material har kommit till pass.
De medverkande är i dagsläget sju till antalet och alla ingår de alltså i gruppen Västerviksbrodöserna: Monika Hellman, Inger Adolfsson, Gun-Britt Fredriksson Lindblad, Kristina Strömer, Siv Wolgersdotter, Ewa Olsson och Monica Davidsson.
Initiativtagare är Siv Wolgersdotter som är bildlärare och konstnär.
– Jag gick med i Broderiakademin för tre år sedan. Då var jag ensam medlem från Västervik men medlemmarna i Linköping-Norrköpingsgruppen tyckte att jag kunde ansluta mig till dem så då gjorde jag det.
Snart fick Siv med sig arbetskamraten och vännen Gun-Britt Fredriksson Lindblad och så småningom värvades även konstnären Ewa Olsson, från Gunnebo.
Så bildades i våras en Västerviksavdelning, en kamratgrupp om man så vill (fortfarande ansluten till Broderiakademin, Norrköping-Linköping dock). Nu är man så många som sju i Västervik, och fler är välkomna, poängterar Siv.
– Det är så fantastiskt roligt. Man kan ju inspirera varandra, och delge varandra råd och rön. Det är så himla kul att se vad de andra jobbar med också och inte minst hur de monterar sina konstverk, säger hon.
– Vi träffas en gång i månaden. Då broderar vi och pratar. Hittills har vi träffats hemma hos varandra. Men nu när vi blivit så pass många kanske vi får försöka hitta en lokal.
Ett kärt problem, verkar det som.
Siv berättar att hon började brodera och sy kläder redan som barn. Då fritt utan mönster.
– När jag sedan i skolan skulle lära mig att sy utifrån mönster, och när det visade sig att det fanns "regler" för hur man skulle jobba, blev jag lite låst. Det kändes inte lika roligt längre då.
Men för ungefär 15 år sedan vaknade intresset på nytt.
– Textilkonstnären Elsa Agélii, som jobbar med fritt broderi och som var med och startade Broderiakademin, hade 1999 en utställning i Piteå konsthall där jag var styrelsemedlem i många år. I samband med utställningen anordnades det en helgutbildning, ”låt stygnen berätta”, som jag deltog i. Och så var jag igång igen.
– Jag har alltid känt en dragning till detta fria sätt att brodera.
Broderiakademins ändamål är bland annat att främja broderiet som konstnärligt uttrycksmedel och att främja möjlighet till broderiets vidareutveckling.