I dag presenterar vi ett nytt inslag i VT:s spalter, ”Bibliotekarien tipsar”. Vem bibliotekarien är? Ja, det har du nog redan listat ut.
Åsa Österlöf torde vara ett någorlunda välbekant namn för den flitige VT-läsaren, åtminstone för dem som dröjer sig kvar vid kultursidorna.
Här försöker vi oss ändå på en kort presentation:
Åsa är folk- och skolbibliotekarie med ett särskilt fokus på barn och ungdomsböcker. Hon har ett stort engagemang för barns och ungas både läsande och skrivande.
I drygt 20 år har hon arbetat som bibliotekarie i kommunen och genom åren har hon tipsat barn och föräldrar om åtskilliga böcker, arrangerat skrivarskolor och sagostunder och anordnat diverse andra evenemang i språkets och litteraturens tecken.
Med start i dag kommer Åsa också att tipsa om nyutgivna barn- och ungdomsböcker här i VT. Detta under vinjetten ”Bibliotekarien tipsar”. Missa inte det!
Det stora intresset för barn- och ungdomslitteratur är något som växt fram hos henne och blivit allt starkare genom åren, förklarar Åsa.
Innan hon bestämde sig för att plugga till bibliotekarie studerade hon svenska på universitetet och var på god väg att författa en avhandling om Maria Gripes ”Skuggserie”, det vill säga ”Skuggan över stenbänken”, ”... och de vita skuggorna i skogen”, ”Skuggornas barn” och ”Skugggömman”.
Men så tog hon sikte mot bibliotekshögskolan i stället.
Maria Gripes ”Agnes Cecilia, en sällsam historia” hör faktiskt till en av mina allra första stora läsupplevelser. Jag blev fullständigt uppslukad av den boken!
– Ja, det förstår jag. Maria Gripe är en av de där författarna som är så närvarande i sina berättelser.
Berätta om några av dina egna första läsminnen.
– Lennart Hellsings böcker är tidiga starka minnen. Jag lyssnade på ”Krakel spektakel” på snurrskiva. Språkglädjen och de fantastiska rimmen, lekfullheten med språket, gjorde verkligen starkt intryck på mig.
– Ett annat tidigt minne är Pippi Långstrump. Min pappa prenumererade på Tidningen Vi som publicerade serieversionen av Pippi med illustrationer av Ingrid Vang Nyman. Han klippte ut serierna och gjorde i ordning klippböcker till mig och min syster. De där bilderna fastnade verkligen på näthinnan. Och jag tyckte om att Pippi var busig. Jag hade en kusin som inte fick läsa Pippi Långstrump på grund av att hon satte sig upp mot vuxenvärlden och andra auktoriteter. Bara det, att min kusin inte fick läsa gjorde mig förstås extra intresserad.
I dag då? Har du någon favoritförfattare i dag?
– Nej. I dag fastnar jag mer för vissa böcker än vissa författare. Exempelvis är jag väldigt förtjust i Sara Lidmans ”Järnbaneepos”, Astrid Trotzigs ”Dykungens dotter”, Agneta Pleijels ”Vindspejare”, Anna-Karin Palms ”Snöängel”. Och Stian Holes bilderböcker är alla enastående!
Vad ska en bra barn- respektive ungdomsbok innehålla, i ditt tycke?
– Jag lånar två citat av Lennart Hellsing. Jag tycker de visar vad en god bok är oavsett för vilken ålder den är skriven:
” 1. Att den intresserar barnen. 2. Att den har tillräckliga estetiska kvalifikationer. 3. Att den, om den berör etiska frågor, har en ´moral´ eller tendens som vi rimligen kan acceptera”.
Man kan också säga det så här:
”Böcker ska blänka som solar
och skimra som tomtebloss.
Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss.
Kan böckerna läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta
allting om oss?”
(Ur Hela Hellsing av Nisse Larsson)