Hemmet ser nära nog exakt ut som då hon gick ur tiden 1991, 84 år gammal.
”Hennes ande svävar fortfarande här”, säger Rose-Marie Möller och blinkar lite hemlighetsfullt. Rose-Marie har varit ”husa” och guide i våningen sedan 2004. Runt millenieskiftet införlivades bostaden i Kalmar läns museums verksamhet och öppnade för allmänheten för 15 år sedan.
Den här sommardagen när VT hälsar på, ett par veckor innan Wimmerströmska gården öppnar för säsongen, möter oss två tjusiga damer i klänning och hatt i entrén på bottenvåningen.
Det är Rose-Marie Möller, och Kerstin Nord som i år hjälper Rose-Marie att göra våningen presentabel inför säsongsinvigningen.
Ivrigt, glatt och engagerat berättar de båda om den senaste inventeringen av Stina Wimmerströms klädsamling som bevaras på vinden, samtligt förpackat enligt konstens alla regler för att ta så lite skada som möjligt.
I år har några ”nya” plagg plockats ner från vinden och hängts fram i lägenheten till beskådan.
Kläder, konst, sömnad, vackra möbler, porslin – ja vackra föremål överlag – hörde till Stina Wimmerströms största intressen i livet.
De egna kläderna måttbeställdes och syddes upp av två sömmerskor i stan. Den ena hade sin ateljé på Gösta Bernhards gata, bara ett stenkast bort.
– Stina såg ut som en mannekäng. Hon var nästan 180 centimeter lång och mycket smal, berättar Rose-Marie Möller och håller upp en tjusig fotsid morgonrock för att illustrera detta.
– Hon var ju konstnärligt lagd så möjligen sydde hon också själv ibland, lägger hon till.
Men framförallt broderade hon. Något man kan se spår av överallt i lägenheten.
Stina var dotter till Ruth och Elis Wimmerström som drev och ägde ”stans flottaste café”, Wimmerströmska konditoriet, i Västervik.
Det familjeägda konditoriet började egentligen som en så kallad schweizeria i en lokal på Storgatan (en sådan drevs även i stadshotellets regi).
– Intressant att nämna är att de här schweizeriorna, som blev populära inslag i svenska städer i mitten av 1800-talet, var ett av de första offentliga rummen dit inte bara män utan även kvinnor hade tillträde. Här fanns speciella damrum där väninnor kunde träffas. De klädde sig i hatt och kappa när de besökte schweizeriorna där det serverades goda bakelser och söta viner, berättar Rose-Marie Möller.
Borgarflickan Stina växte upp i lägenheten ovanför konditoriet (som vid den här tiden hade flyttats från Storgatan till fastigheten på Brunnsgatan) och bodde kvar även efter föräldrarnas död. Hon skaffade sig aldrig något yrke eller förvärvsarbete utan levde på arvet efter föräldrarna. Huset från 1794 lät hon senare donera till Kalmar läns museum.
Nog blir man nyfiken på kvinnan Stina Wimmerström, som av allt att döma trivdes i sin lägenhet men däremot inte i staden Västervik som hon förmodligen upplevde som liten och trång.
– Det framgår av brev, och av ett fotoalbum där hon beskriver sig själv, att hon ofta längtade bort. Hon kände sig uttittad när hon gick på stan och därför tillbringade hon mycket av sin tid hemma.
– Allt som oftast reste hon till Stockholm för att gå på teater och konserter. Ernst Rolf, Fridolf Rudin, Karl Gerhard och Joséphine Baker var några av hennes favoriter, berättar Rosemarie Möller.
Man undrar förstås vad som trots allt höll henne kvar i uppväxtstaden. Vid 40 års ålder mötte hon sin blivande man, kontoristen Bert Knutström. Romansen började som en fönsterflirt. Han var 18 år yngre än Stina – något som många i omgivningen förfasade sig över.
Även om Bert lämnade henne en period för att bo och arbeta i Skåne varade trots allt äktenskapet livet ut.
– Tillsammans med Bert levde hon upp och började gå ut och roa sig mer än hon gjort innan. Han förde in henne i sällskapslivet i Västervik.
– De fick inga egna barn men Stina ordnade saftkalas på gården för släkt- och bekantas barn om somrarna.
– Stina ville att lägenheten skulle bevaras i befintligt skick med prydnadssaker och blommor i fönstren. Hon ville inte att Wimmerströmska gården skulle bli ett stelt museum utan förbli ett levande hem, säger Rose-Marie Möller som emellanåt dukar matsalsbordet med något av de fina serviserna, sätter in en bukett med blommor och ställer fram en skål med frukt.