Lugnet råder i Oxid Ädelsmide/Ateljé Smalgränds lokaler under morgontimmarna före öppningstid. Åtminstone på ytan. Det är nu som Veronica Åberg och Anette Landström-Pettersson, som driver Ateljé Smalgränd, har möjlighet att jobba som mest effektivt i sina båda verkstäder.
– Under den här tiden kan vi arbeta mer ostört, berättar Veronica Åberg.
Veronica är guldsmed och sedan två år tillbaka egen företagare. Uppvuxen i en konstnärsfamilj på Öland, med en mamma som hade både utställningslokal och ateljé därhemma, kanske yrkesvalet inte känns så oväntat. Men Veronica hade ingen tanke på att syssla med konst eller konsthantverk när hon växte upp.
– Egentligen var jag inte så kreativ när jag var liten. Jag har nog snarare sett den tuffa biten i konstnärsskapet och tänkt att "det ska jag aldrig bli". Jag hade länge en dröm om att bli brevbärare, säger Veronica och skrattar.
Men under en praktikvecka på högstadiet hos en guldsmed i Kalmar fastnade hon för smidet. Att få jobba med händerna, ägna sig åt skapande och pyssla med små detaljer passade Veronica perfekt. Hon bestämde sig för att söka en gymnasieutbildning i Mjölby med inriktning på smide.
– Det var en väldigt teknisk guldsmedsutbildning, inte så mycket av den konstnärliga biten. Det gav mig en bra grund till att känna mig trygg i yrket.
Efter gymnasiet blev det en KY-utbildning, och praktik hos Eduard Gaudy i Stockholm, som är kunglig hovleverantör av smycken. En graviditet och mammaledighet senare fortsatte Veronica att praktisera hos en guldsmed i Göteborg.
– Eduard ville gärna ha mig kvar, men Stockholm var ingenting för mig. Jag ville inte bo där. Men det var kul att få möjligheten.
Första riktiga anställningen fick Veronica på Herberts Guld i Västervik. Jobbet var det som förde henne till Västervik.
– Jag var där i nästan sju år. Det var jättebra att få vara anställd och få lite kött på benen. Och Västervik är toppen, här trivs jag verkligen.
Tanken att starta något eget hade dock funnits med sedan utbildningen – och efter att Veronica sagt upp sig från Herbergs Guld gjorde hon slag i saken. Butiken Oxid på Storgatan, där hon också har sin verkstad, delar nu lokal med Ateljé Smalgränd och fungerar även lite som en utställningslokal för tre konstnärer.
– Vi har fått otroligt bra reaktioner från kunderna. Jag tycker att det flyter på, och märker att fler och fler hittar hit, säger Veronica.
Hur är det att ha sin gamla arbetsgivare som konkurrent?– Jag ser det inte som att vi konkurrerar, vi har så olika koncept. De har fler märken, jag har fokuserat på den egna tillverkningen. Det är kul att vi är ganska många guldsmeder i Västervik nu. Vi kan ta hjälp av varandra.
Mestadels jobbar Veronica med reparationer och omarbetningar av gamla smycken. Hon nytillverkar också smycken i egen design.
Hur skulle du beskriva din stil?– Ganska ren och avskalad. Jag brukar försöka komprimera krusidullerna. Det är kul att leka med ytor och strukturer, och inkludera teknikerna.
Veronica visar ett exempel – ett örhänge som formats som en g-klav, där kroken inkluderats i själva formen.
Insamlandet av idéer till nya former pågår ständigt.
– Jag tar inspiration från allt jag ser. Det kan vara en krok på en stupränna, eller vad som helst.
Veronica tillverkar i första hand bruksföremål, och ser sig själv främst som hantverkare. Men med åren har hon även glidit in lite mer på den konstnärliga banan – som tillåter ett mer fritt skapande. I våras medverkade hon på en "mor-och-dotter-utställning" med sina föremål, tillsammans med mamma Eivor Åberg.
– Jag börjar väl mjukna (skratt). Jag har ju aldrig velat bli konstnär, och länge lite tjurskalligt sagt att "jag är bara hantverkare", men nu kan jag säga okej, jag är väl en konsthantverkare ...
Hur ser du på framtiden – har du något särskilt mål med din verksamhet?– Mitt mål är att ha roligt, kunna leva på det jag gör och utveckla mig själv i mitt skapande. Det är därför jag gör det här. Det är lite av en livsstil, man gör det inte för att bli rik.