– En av mina lärare sade att det ska vara rytm och klang i ett konstverk, säger Marianne Larsson.
Den devisen försöker hon leva upp till i konstverken på utställningen. Utställningskollegan och svärdottern, Åsa Larsson, återkommer till ett liknande begrepp när hon berättar om sin konst: Rörelse.
Det är vågrörelser i de blåtonade målningarna. Det är rörelser, kurvor och gester i skulpturerna i stengods.
När Åsa Larsson målar är favoritredskapet just nu – kniven.
– Man kan inte göra detaljer med en kniv.
Det som låter som en begränsning, är tvärtom en frihet för Åsa Larsson. Hon riskerar inte att förlora sig i detaljerna i sina målningar, utan lyfter fram helheten.
Marianne jobbar också med kniv, men på ett annat sätt. Hon broderar på detaljer på sina målningar med kniven. Lägger till strukturer, så att målningarna blir mer tredimensionella. Ett annat knep hon använder för att få en extra dimension är kollageteknik. Hon lägger på kartong eller akvarellpapper på målningen.
När VT besöker galleriet är de som bäst i färd med att hänga konsten. De konstaterar att konstverken fungerar bra ihop.
– De gifter sig, eller dansar tillsammans, säger Åsa Larsson, och anknyter till rytmtemat.