I med- och motgång har han följt de tre unga männen i deras vardag – ibland flera dygn i följd.
– Det var viktigt att komma dem nära för att kunna filma så som jag ville. Inget är arrangerat från min sida. Jag har helt enkelt varit där med kameran: hängt med dem hemma, följt med till jobbet och så vidare, förklarar Aram Moschiri.
För nästan exakt ett år sedan återvände han till uppväxtstaden Västervik efter två års vistelse i Barcelona där han skejtat, filmat och försörjt sig på diverse ströjobb.
Från det varma behagliga klimatet, det myllrande stadslivet och det rika nöjes- och kulturutbudet i den spanska metropolen till ett februarimörkt, kylslaget och ganska ”ödsligt” Västervik – kontrasten var slående och kändes ganska brutal, poängterar Aram Moschiri.
– Det är tydligt att man påverkas mycket av klimatet. I länder med varmare klimat umgås man mer med varandra. Det är liv, rörelse och glädje. I Norden drar vi oss ju mer eller mindre undan på vinterhalvåret och lever ”inomhusliv”. Skillnaden är verkligen stor.
Ganska omgående efter hemkomsten fick han idén att göra en film om unga människor som lever sina liv i småstaden Västervik.
– För några är det helt självvalt och de trivs ganska bra med tillvaron trots problem med jobb, ekonomi och annat. Andra kanske inte känner att de direkt har något val.
– Grundtanken med filmen var att spegla missnöjet som ändå finns hos många unga i Sverige i dag, inte minst med tanke på svårigheterna på arbetsmarknaden.
– Jag tror att många känner sig ganska ensamma faktiskt, och den känslan inspirerade mig till att göra filmen vars röda tråd är utanförskap.
Genom vänner och bekanta och kompisars kompisar fick han kontakt med de tre killar som porträtteras i filmen.
– Egentligen hade jag velat ha med några tjejer också men de som jag fick kontakt med drog sig ur tyvärr.
– Jag träffade ganska många personer innan jag började filma, men alla utom de tre som nu medverkar i filmen drog sig ur. Det är ju speciellt, såklart, att så närgånget bli filmad och under så pass lång tid.
Filmen är inte vinklad på något speciellt vis, understryker Aram.
– Publiken får göra sin egen bedömning och tolkning av vad som försiggår. Det finns sociala problem bland ungdomar som bör uppmärksammas. Men de här killarna som jag har följt är inga offer. Jag har försökt att vara noga med att inte framställa dem som sådana.
– Det finns en viss besvikelse hos dem alla tre, en känsla av att staden och kommunen har svikit dem i stället för att ge dem det stöd de skulle behöva. Därav titeln på filmen, ”Västerbesviken”.
Inspelningarna pågick från maj till september månad.
– Därefter har jag jobbat med redigering och klippning.
Är du nervös inför visningen?
– Nej, inte alls faktiskt. Det känns bara kul och spännande. Jag har redan haft en förvisning för familj och vänner, så jag har ett hum om hur reaktionerna kan tänkas bli.
Var: På Biostaden i Västervik
När: Den 10 februari, kl 19