Gunnel Jungmar har tecknat och målat i stort sett hela sitt liv vid sidan av arbetet som adjunkt på Västerviks gymnasium. När hon gick i pension blev det än mer tid till skapande och sedan mitten av 1980-talet har det blivit en rad utställningar i Västervik och på andra platser i Sverige.
– Men för tre år sedan ändrade jag mitt sätt att måla. Jag lägger ut en eller fler bottenfärger. Sedan går jag några steg tillbaka, tittar på färgerna och funderar på vad det kan bli. Då kommer fantasin igång och det som finns inom mig målas upp. Det har frigjort känslor som jag inte visste att jag hade, säger hon.
Gunnel älskar att måla fritt och flödande. Hon önskar att hon hade börjat med det tidigare.
– Förut var det mer prestige och krav. Nu har jag roligt och det är verkligen lustfyllt.
Monica Davidson arbetar i stengods. Hon kavlar, ringlar och tummar fram sina skulpturer. Liksom Gunnel utgår hon från det som finns inom henne i skapandet. Och inget som lämnar hennes händer är det andra likt.
– Jag har inga skisser eller förebilder. Det är något som triggar igång mig. Det kan vara något på internet eller intryck från resor, säger Monica.
Hon visar ”Den lidande elefanten” och berättar att den här kom till när hon blev varse hur vissa elefanter behandlas i Bangkok.
– Det är hemskt. Hur elefanterna plågas bara för att turister ska kunna mata och roas av dem, säger Monica.
Utställningen ”När fantasin kom…” har vernissage under lördagen med början klockan 12, Galleri Cupé i Västervik.