En dag, när familjen just hade flyttat till Gunnebo från Östergötland, tog hon med sig sina två barn på sagostund i den dåvarande biblioteksfilialen på orten.
Det blev en trevlig vana, och när ”sagotanten” ville träda tillbaka tillfrågades Anne om hon kunde tänka sig att ta vid. På den vägen var det.
– Jag började alltså som sagotant och efter ett tag undrade personalen om jag kunde tänka mig att även vikariera på timmar vid bokutlåningen, berättar hon.
Det här var 1984. Så småningom fick hon fast anställning som biblioteksassistent i kommunen. Och sedan 1995 har hon jobbat heltid med Västerviks stadsbibliotek som bas.
– Jag har trivts väldigt bra under alla de här åren, både med själva arbetet och med kollegorna, säger Anne som om några dagar formellt går i pension.
Men hon lämnar inte jobbet tvärt. Förmodligen kommer hon att rycka in ibland vid behov framöver.
– Jag vet redan att jag kommer att jobba några veckor i sommar till exempel. Hur det blir i höst får vi se.
Anne är uppvuxen i Västervik, i området Västralund där hon faktiskt bor även i dag.
För drygt tio år sedan tog hon och maken Jan över Annes föräldrahem. Det var när Annes pappa inte längre orkade sköta om huset och trädgården, utan i stället valde att flytta till en lägenhet.
Anne har haft sitt hem i Tjustbygden nästan hela livet, bortsett från en tioårsperiod då hon bodde och arbetade i Linköping.
– Det var direkt efter gymnasiet. Arbetsplatsen hette Bolins guld och var i mitt tycke den flottaste juveleraraffären i Linköping då.
– Det var ju så annorlunda på 70-talet jämfört med i dag. Det fanns gott om jobb. Det var bara att knalla in på en arbetsplats och fråga om de behövde ett handtag. Det var så jag gjorde...
Nu var Anne inte helt oerfaren vare sig i fråga om smycken eller butiksarbete.
– Min pappa var guld- och silversmed på Anderssons guldsmedsaffär och jag hade sommarjobbat i butiken under skolåren, berättar Anne.
Tio år blev det alltså i Östergötland. Men när barnen kom längtade Anne och hennes dåvarande man efter lantligt lugn. Och så gick flytten tillbaka till Västerviks kommun, närmare bestämt till Gunnebo. Den första tiden var Anne hemmamamma. Det vill säga fram till dess att hon tillfrågades om att efterträda sagotanten på Gunnebo bibliotek.
Mycket har förstås hänt under de 30 år som Anne har arbetat i biblioteksverksamheten.
För egen del har hon haft flera olika ansvarsområden samt skaffat en formell utbildning till biblioteksassistent.
Bland annat har hon ansvarat för datasystemet Book-it, utlåningsdelen. Hon har också haft hand om fjärrlån och tidskrifter. Samt varit schemaläggare och jobbat med medieinköp.
Den största förändringen i arbetet, ur ett övergripande perspektiv, är förstås datoriseringen och digitaliseringen.
– När jag började gjordes allt manuellt. Varje bok hade ett bokkort.
– Det har varit intressant att vara med om den här utvecklingen, med de stora förändringarna.
Vad tycker du själv är roligast med ditt yrke?
– Att det är ett serviceyrke. Man träffar så många trevliga människor. Vissa besöker biblioteket lite då och då, andra nästan dagligen. Vissa låntagare fullkomligt slukar böcker, säger Anne och ler.
Hur är det med hennes eget bokintresse då? Man måste såklart inte själv älska att läsa för att arbeta på ett bibliotek, även om det kan vara till fördel. Anne hör i alla händelser till dem som hyser stark kärlek till litteraturen och berättandet. Det var ju så hon hamnade på biblioteket från första början.
– Dessvärre hinner jag inte läsa så mycket som jag egentligen skulle vilja. Det är ju lika för oss biblioteksanställda som för alla andra som arbetar heltid.
Läsningen är med andra ord ett av flera intressen som hon kommer att lägga mer tid på framöver, som pensionär.
Hon läser lika gärna deckare som romaner och faktaböcker. Hon lånar även hem en del tidskrifter, exempelvis Populär historia, Land och Kloka hem.
Den sistnämnda är en inredningstidning med hållbarhetsfokus.
Hur känns det nu då – att bli pensionär?
– Skönt. Jag är så inställd på det. Jag bestämde mig för ganska länge sedan, att jag skulle sluta jobba vid 65.
– Jag ser fram emot att kunna lägga mer tid på annat nu, inte minst ser jag fram emot att umgås mer med nära och kära.
Hur börjar pensionärslivet?
– Med en resa till södra Frankrike nu i maj. Vi har hyrt ett hus och ska åka runt och se oss omkring, jag, min man Jan och några vänner till oss.