Det kan man i alla fall sluta sig till om man lyssnat på den senaste singeln "Jag väljer inte dig" som släpptes under våren. Den förebådar både en EP under hösten, och ett album under nästa år. Och det lutar åt det mer elektroniska hållet, berättar Maia Hirasawa själv. Just den här dagen är hon nerbäddad och krasslig, men ser fram emot sommarens utflykt.
– Det känns jättebra inför allt det nya. EP:n är nästan klar, albumet jobbar jag vidare på.
Den nya låten låter lite mer "bombastisk" tycker jag, det låter...annorlunda.– Kul att du säger det. Jag har insett att jag har två sidor i musiken. En mer avskalad och akustisk och en som är lite "mer". Just nu jobbar jag med producenter som arbetar mycket med elektronisk musik, så det är nog inte så konstigt att det drar åt det hållet.
För den breda massan är nog Hirasawa mest känd med låtar som "Gothenburg", "Tusen bitar", en cover på Björn Afzelius låt, och "The worrying kind", även det en cover på The Arks låt med samma namn.
Flera skivor har det blivit, alla med lite olika uttryck och sjungna på olika språk. Hon har släppt låtar på svenska, engelska och japanska, då i Japan. Men nu siktar Maia vidare, mot något annat. Vi är tillbaka på det "annorlunda".
– Jag tycker alltid att det låter annorlunda. Den här gången ville jag inte välja, så det kommer bli lite av varje, lite akustiskt och en hel del elektroniskt. Det blir bra, jag anammar alla sidor av mitt skapande på ett annat sett.
Till Västervik är hela bandet med, tre personer blir man allt som allt.
– Det blir en annan slags frihet då, vi får liksom se vart de tar vägen. Men det blir väldigt mycket sång, vi sjunger alla tre. Och vi låter mycket, som fem minst. Jag är jättepeppad. Vi har inte spelat ihop så mycket på den senaste tiden så bara det ska bli kul.
Har du något förhållande till den svenska visan?– Jag är inte den som verkligen hört allt. Men jag har lyssnat på de största vi har, men aldrig grottat ner mig, jag gillar visor.
Och nu är det dags för Visfestivalen, hur känns det?– Jag har många musikervänner som varit där och spelat och jag hör bara bra saker. Det verkar vara speciellt. Jag gillar att det verkar så intimt, särskilt som publiken verkar vara enormt engagerade och peppade. Jag har faktiskt sjukt höga förväntningar, det låter som grymt bra förutsättningar för en härlig kväll.