Med start i dag, och över helgen, ställer han ut i Västerviks konsthall (Bryggaren).
Det har blivit tradition att Jan Wiberg ställer ut varje höst under allhelgonahelgen.
– Jag målar väldigt mycket, mest hela tiden. Det är ju så roligt det här som jag har kunnat hålla på med på heltid i 30 år nu, säger han.
– Men så ibland får man stanna upp och ställa ut. Och se om det är någon annan som tycker om det man gör.
Dessutom vill han försöka bli av med en del tavlor. För i ärlighetens namn har det blivit lite trångt hemma i Västervik sedan han sålde sin ateljé på Österlen, låter han förstå.
– Numera tillåter jag mig inte att börja måla på något nytt. Jag målar om eller fortsätter på gamla bilder, säger han.
Så jobbar han i och för sig alltid. En bild blir i egentlig mening aldrig klar. Bilderna är lustfyllda evighetsprojekt. De målningar som inte blir sålda på utställning genomgår som regel en metamorfos när de är tillbaka i ateljén igen.
Det där med att motivet bara skulle vara en förevändning. Vad menas egentligen med det?
– Jag kan visst ha en idé när jag börjar, det har jag för det mesta, men när jag väl är i gång så tänker jag inte. Det är sällan målningen stämmer överens med min ursprungliga idé. Som sagt, motivet är bara ett svepskäl till att börja måla. Sedan är allt färgfläckar, säger Jan Wiberg hemlighetsfullt.
På utställningen i konsthallen samsas målningar i såväl stora som små format.
Helt abstrakta motiv varvas med miljöer som kan kännas igen.
När: 4-6 november
Var: Konsthallen, Västerviks Teater och Konferens