Ett 50-tal personer hade samlats på Vivassen i Loftahammar på lördagen för att segla isjakt, men tyvärr var vindens makter inte på arrangörernas sida.
Det behövs bara tre–fyra sekundmeter för att det ska gå att åka, men nu hängde flaggorna nästan rätt ner, så folk ägnade sig i stället åt skridskoåkning, korvgrillning och social samvaro.
Stig Pettersson från Loftahammars Båtsällskap konstaterar att det här med vinden inte är något som de råder över.
– Vi har seglat hela veckan, och det har gått jättebra.
Han berättar att klubben har sex stycken så kallade DN-jakter, sju ice optimister och en utbildningsjakt i kolfiber med plats för två personer.
Även om det bara är svag vind, kan det gå att åka, om man springer i gång isjakten, så att den får upp lite fart.
– Får man bara upp lite fart, så ökar det hela tiden. Man bygger upp en fartvind runt seglet, säger Stig Pettersson.
Hur stannar man då?
– Då kör man upp mot vinden och sätter ner fötterna. Det finns ingen broms.
Egentligen är det lagom om det blåser tre–fyra meter i sekunden för en nybörjare. Farten blir ändå 50 kilometer i timmen.
Det var John Bergman som tog isjaktsseglingen till Loftahammar. Han flyttade ner från Linköping i slutet på 70-talet och hade då med sig en isjakt. Snart fick han med sig fler ut på isen.
Vad är det bästa med att segla isjakt?
– Det är farten och det sociala. Vi träffas och pratar. Sedan kör vi!
John Bergman tycker att det finns fler aktiviteter och mer att göra i Loftahammar än i Linköping. Det är en aktiv ort, konstaterar han.