Vad har du på gång i sommar?
– Jag har precis släppt mitt nya album "Stroboscope sky". Och kommer att turnera en del.
Berätta något om nya skivan.
– Soundet är någorlunda likt mina senaste produktioner. Men låtarna är mer avskalade på nya skivan jämfört med tidigare. Det är mer naket och akustiskt.
– Några av låtarna är inspelade i mitt sommarhus i Torekov, i vardagsrummet. Ibland har jag suttit i garderoben, bland vinterkläderna, och lagt sången.
– Den första singeln från skivan "Blame it on the shadows" är producerad av Ebbot Lundberg. I övrigt har jag gjort skivan i samarbete med Nicolas Günthardt.
Vad får vi höra dig spela på Visfestivalen?
– Det blir en blandning av gamla låtar och nya. Lite av varje. Jag kommer att ha med mig två andra musiker på scenen, gitarristen Johan Karlberg och en grymt skicklig trummis, Brady Blade, från Louisiana.
Jag läste någonstans att du "hittade" till musiken via jazzen. Berätta!
– Ja, jag flyttade till Mallorca som 15-åring och gick på klubbar där de spelade jazz- och bluesmusik. En vän till familjen som också vistades på Mallorca var jazztrumpetare och jag gick ofta och lyssnade på honom. Det var inspirerande. Och så började jag ta sånglektioner.
– Jag lyssnar fortfarande gärna på jazz och blues men är verkligen en allätare. Det kan nämnas att jag just kommit hem från Sweden Rock som är en helt underbar festival.
– Med Legacy of sound gjorde jag garage-housemusik, alltså dans/klubbmusik, i början av 90-talet. Det var ett samarbete med Anders Bagge. Som soloartist har jag däremot ägnat mig mer åt pop.
Har du några förebilder musikaliskt som du gärna återvänder till, det vill säga som hängt med dig länge?
– Ja, jag har flera. Tre av dem är David Bowie, Janis Joplin och Ray Charles.
– Ray Charles såg jag live en gång i Stockholm. Det är en av de finaste konserter jag varit på. Vilken vördnad han möttes av!
Stämmer det att du även har varit ute och spelat en del med Louise Hoffsten under våren?
– Ja, visst. Vi har varit ute på gemensam turné och fortsätter med några spelningar i sommar. Vi skulle ha spelat i Linköping, på Konsert & Kongress, i början av juni men har skjutit upp den konserten till oktober. Vi tänkte att det nog inte är så många som vill gå på inomhuskonsert på sommaren. Oktober är en bättre månad för en sådan spelning.
– Vi spelar enkelt akustiskt och varvar med våra egna respektive låtar, och så bjuder vi på lite "snickesnack". Man skulle kunna säga att det är ett akustiskt möte mellan blues och pop.
Berätta något om bakgrunden till din singel "Yellow ribbon" som släpptes nyligen:
– Den är skriven till stöd för Albert Woodfox som suttit inlåst i isoleringscell i över 42 år, i Louisiana USA, för en dom som hävts tre gånger.
På julafton förra året skrev jag ett brev till honom, och jag fick svar. Hans brev – där han berättade om sitt liv – inspirerade mig till att skriva låten. Jag hörde talas om Woodfox öde via Amnesty International, en organisation som jag är stödmedlem i och i viss mån även aktivist genom. Faktum är att vi precis nu i dagarna fått uppgifter om att Woodfox ska släppas. Om det blir så – jag håller verkligen tummarna – så ska jag åka till USA och stå vid grindarna och välkomna honom ut.