I Sverige är det bostadsbrist och priserna på bostäder har, återigen, nått rekordnivåer. Centralt i storstäder har snittpriserna för första gången någonsin noterats till över 80 000 kronor per kvadratmeter. Totalt har priserna stigit med mellan tio till 20 procent bara det senaste året. Över hela landet har antalet bostadsrätter som nått marknaden ökat med åtta procent på tolv månader. Mäklarna har alltså rätt i att det är säljarens marknad just nu.
Det faktum att efterfrågan inte möter utbudet är, i kombination med att amorteringskrav på banklån kommer att införas i augusti, bidragande orsaker till att bostadsmarknaden blivit så pass het att den riskerar att överhettas. I sammanhanget är det inte konstigt att människor gärna skyndar sig att slutföra sina bostadsaffärer, innan de påverkas negativt av de nya reglerna.
Somliga hävdar att utvecklingen gynnar samhällsekonomin. Så kan det vara i storstaden, men i andra delar av landet innebär höga bostadspriser knappast någon anledning att dra på smilbanden.
Beslutet från Finansinspektionen, påhejdat av förre finansministern Anders Borg (M), blev en nära på krisåtgärd för att minska svenskarnas privata låneberg och i samma slag svalka bostadsmarknaden. Men effekterna av kravet kommer sannolikt inte minst att drabba landsbygden. Amorteringstvång är en tämligen felriktad lösning att förlita sig på om det är för att säkra rörlighet på bostadsmarknaden.
Bostadsmarknaden påverkar orter olika. I synnerhet på de platser där människor kan dra sig för att köpa bostad, då de inte tror sig kunna amortera i ur och skur och inte kan vara säkra på att bostaden stiger i värde.
Det är trots allt inte alla människor som har råd att hosta upp de miljoner som krävs i säkerhet för en ny bostad och på mindre orter är dessutom inkomsten mer känslig eftersom arbetstillfällena är färre. Tillkommer dessutom nya avgifter som tvångsamorteringar skapa murar mellan de som är inne på bostadsmarknaden och de som är utanför.
En sundare amorteringskultur innebär visserligen mindre ekonomiska risker och leder till att färre hamnar i ”lyxfällan”, men det innebär även bördor på de övriga. Aktuell avbetalningsplan på privat bostadslån bör rimligtvis vara något som människor och banken ska komma överens om enskilt, inte med inblandning av någon annan.
På den svenska bostadsmarknaden är det lilla utbudet och den stora efterfrågan som är problemet. Att människor lånar pengar som de inte kan betala tillbaka är, när marknaden ser ut som det gör, ett symptom på ett större problem.
Det är också grundproblemet på bostadsmarknaden som måste lösas: Det finns på tok för lite bostäder i Sverige. Det är kanske dags för den nya regeringen att ta tag i det som den förra inte lyckades med – att öka och stimulera bostadsbyggandet. Än så länge syns emellertid inte några övertygande tecken på den saken med regeringens politik, med orimliga krav på nyproduktion, energisnåla fönster och standardmått, och förvårandsvärt lite stimulansåtgärder för byggande. Det lönar sig helt enkelt inte att bygga nytt.
Amortering är viktigt, men minst lika viktigt är det att politiken tar sitt ansvar för att murbruk, plank och takpannor börjar användas som konkreta svar på bostadsbristen.