Ledare: Bakvänt om (s)katterna

Regeringens småsinta jakt på nya skattekronor fortsätter oförtrutet. Nu har hotet om det redan från början dåliga förslaget att förmånsbeskatta människor som har en sjukförsäkring genom sin anställning blivit skarpt.

Sedan den rödgröna regeringen tillträdde 2014 har den jobbat hårt för att öka arbetsgivarnas ansvar för sina sjuka anställda. Detta kan man givetvis ha olika synpunkter på. Men givet att så är fallet blir det märkligt att samma regering plötsligt ska straffa anställda vars arbetsgivare till och med tar ett extra stort ansvar med att beskattas hårdare.

Svensk sjukvård går i alldeles för många avseenden på knäna. Köerna växer, personalen pressas till det yttersta och alla resurser är hårt ansträngda. Att i det läget göra det mindre attraktivt för människor som har möjlighet att ha privata sjukförsäkringar och därmed inte belasta den offentliga vården är oanständigt. Det rimliga hade varit att applådera detta tilltag och uppmuntra fler att ta efter. Eller anser statsministern att vårdköerna i själva verket är för korta i dagsläget? Något annat syfte i att vidta åtgärder för att förlänga dem är svårt att se.

För i takt med att antalet med privat sjukförsäkring minskar kommer trycket på den offentliga sjukvården att öka. Och antalet kommer att minska när man måste betala för vården tre gånger. Först genom skattsedeln, sedan genom försäkringen som man kanske får istället för en löneförhöjning och sedan genom att förmånsbeskattas.

Förslaget skulle också försämra företagsklimatet, något som sittande regering egentligen inte har råd med. Försvinner kvalificerad personal i vårdköerna kan hela verksamheter hotas om det vill sig illa.

Det finns all anledning för statsminister Stefan Löfven (S) att fundera ett varv till kring vilka signaler man faktiskt vill sända till medborgare och företag. Men så kommer naturligtvis inte att ske. Förslaget är förhandlat och regeringen och Vänsterpartiet är överens. Det kommer att finnas med i höstbudgeten.

Visserligen har regeringen inte stöd hos riksdagens majoritet men eftersom Centern och Liberalerna inte vill lägga en Alliansgemensam budget kommer förslaget med en sannolikhet gränsande till säkerhet att bli verklighet. Det är ynkligt.

Hur mycket är Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) beredda att låta Sverige utstå innan de tar sitt ansvar och försöker driva en borgerlig politik genom riksdagen? Partierna har haft tre år på sig att utarbeta ny politik och hitta sig själva igen. Om man inte kan samarbeta om politiken nu vad säger då att det kommer att gå om ett år?

Det ska inte vara möjligt för en minoritetsregering att driva igenom en så dålig politik som därtill de facto saknar stöd i riksdagen på så många punkter. Det är enbart möjligt med en lika dålig opposition.