En utredning beställd av regeringen föreslår en ny skatt på banker och finansbranschen. Regeringen verkar nöjd. Det lär också Allianspartierna vara som lagt liknade förslag. Men Sveriges skatter är redan för höga. Med nuvarande skattehöjarglädje riskerar jobb och företag att skattas bort.
Utredningen föreslår att den nya skatten ska tas ut med bankens eller finansföretagens samlade lönekostnader som bas, likt en modell som används i Danmark. Skatten ska vara 15 procent av underlaget. Utredaren är tydlig med att kostnaderna kommer att övervältras på kunderna i form av högre avgifter. Dessutom beräknas minst 2 600 jobb att försvinna.
"Vi ser ju också att bankerna gör väldigt stora vinster, det finns en möjlighet att bidra mer till den gemensamma välfärden", sa finansminister Magdalena Andersson (S) till Dagens Industri (7/11).
Finansministern tycks likt sheriffen av Nottingham tro att skatter ska samlas in av princip. Men Sverige har redan ett av världens högsta skattetryck. Hur många idéer, investeringar och framtida jobb som skattetrycket pressat bort är omöjligt att veta. Risken är därtill överhängande att företag packar ihop och flyttar utomlands.
Höjda skatter bör också motiveras bättre än att det finns ”en möjlighet att bidra mer”. Vilka exakta kostnader, motsvarande mellan fyra och sju miljarder kronor som skatten beräknas dra in, är det regeringen behöver täcka?
I dagsläget verkar det vara upp till företag att motivera varför de inte förtjänar höjda skatter, snarare än upp till finansministern att berätta varför pengarna behövs. Att höjd skatt tydligt ska motiveras med en ökad kostnad är ett rimligt krav att ställa.
Allvarligast är dock att skatten i det sista ledet kommer att falla på kunderna. Och inte bara genom höjda avgifter och färre jobb. Bankföreningen varnar i en rapport för att skatten riskerar att leda till att fler bankkontor måste läggas ner, särskilt mindre kontor.
Den nya skatten är ett av många exempel som visar att regeringen inte har kontroll över de offentliga finanserna. Tidigare har de skenande kostnaderna inom migration och sjukförsäkringar uppmärksammats. Likaså att regeringen, trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur, tvingas låna för att få budgeten att gå ihop.
Att låta regeringen höja skatterna för att finansiera sin slöseripolitik är inte rimligt. Det är som att ge deltagarna i programmet ”Lyxfällan” nya kreditkort i stället för skuldsanering och en uppläxning om vikten av ansvar och sparande.
Men det är inte säkert att de borgerliga partierna säger nej till förslaget. Samtliga Allianspartier nämner en bank- och finansskatt enligt dansk modell i sina budgetmotioner, även om de vill kompensera med andra skattesänkningar. Men regeringen vill inte sänka andra skatter. Därför bör oppositionen försöka stoppa förslaget. För i slutändan är det vanligt folk som kommer att få betala i form av högre avgifter, sämre tillgänglighet och färre jobb.