Under vinjetten ”Aftonbladet avslöjar Sidas biståndsaffärer” gick det i tisdags att läsa om svenskt bistånd till Georgien. Rapporteringen fortsatte under dagen och biståndsminister Isabella Lövin (MP) lovade att se över projekten. Att media granskar biståndet som svenska skattebetalare finansierar är bra. I detta fall verkar dock intresset av att misstänkliggöra Västs närvaro i landet ha tagit överhanden.
Georgien, ett litet land i södra Kaukasus, blev självständigt när Sovjetunionen föll 1991. Det har på senare år genomgått politisk förändring med ekonomiska reformer och korruptionsbekämpning. 2012 skedde för första gången ett maktskifte genom val och landet tog nya steg i en demokratisk riktning. Vägen till demokrati och välstånd är dock inte spikrak för en nation som i 70 år levde under kommunismens förtryck. 2008 bröt Georgienkriget ut och Rysslands krigföring innefattade även en vältajmad propagandaoffensiv. Sedan liknande metoder har använts i Ukraina har de ryska strategierna för att kontrollera de forna sovjetrepublikerna blivit alltmer kända.
Det svenska biståndet till Georgien är transparent och tydligt formulerat. Det övergripande målet är att Georgien ska utvecklas mot en demokratisk stat som närmar sig EU. Georgien har också en uttalad viljeriktning att närma sig Väst, med ambitioner att söka medlemskap i både EU och Nato. På plats omsätts biståndet i olika typer av projekt och aktiviteter. Samarbete sker med organisationer från andra länder, bland annat USA, men framförallt genom FN och svenska myndigheter. Bilden i Aftonbladet är istället att Sida finansierar amerikansk lobbyverksamhet.
Vad Aftonbladet försöker framställa som avarter, bland annat att biståndet finansierar löner, hyror och konsultarvoden, är också normalfallet vid biståndsprojekt. Det är av vikt att dessa medel används på ett ansvarsfullt sätt om bistånd alls ska ges, men det är svårt att se hur aktiviteterna skulle kunna genomföras om inte personalen får lön. Många av de anställda på NDI, en av de amerikanska organisationerna som pekas ut, är lokalanställda georgier.
Aftonbladet glömde också att nämna att finansieringen av TV-shower med politiker var en del i ett projekt att stärka kvinnlig representation, då kvinnor är kraftigt underrepresenterade politiskt. Enligt Sida var samtliga kandidater som handplockats kvinnor. Det är ett perspektiv som man hade kunnat tänka sig att svenska journalister gärna lyfter fram som något positivt.
I det här fallet tycks dock intresset av att blåsa upp kopplingar mellan närvaron i Georgien och USA:s geopolitiska engagemang ha gått främst. Ett intresse som av en händelse sammanfaller med det ryska, att USA och EU inte ska närvara i ett land som Moskva anser tillhöra sin intressesfär. Det går att diskutera effektiviteten i bistånd och i vilken grad det bidrar till demokrati och utveckling, men här tyder en hel del på att det finns en ytterligare dimension att ta hänsyn till.