Det brukar sägas att om det är skillnad på kartan och verkligheten är det kartan som måste anpassas och inte tvärtom. Ändå verkar inställningen att byråkratin ska vara överställd allt annat in absurdum bli allt mer förhärskande.
Nyligen rapporterade Ystads Allehanda (12/7) om hur Transportstyrelsen har skickat räkningar till Kronofogden enkom på grund av att mottagarens hemadress ansågs vara för lång. Den drabbade mannen har anmält myndigheten till Justitieombudsmannen.
Myndigheten verkar förklara det inträffade med att datasystemet endast kan hantera adresser av en viss längd. Det är oklart på vilket sätt det skulle rättfärdiga att man i stället för att uppdatera datasystemet sänder räkningen direkt till Kronofogden och sedan uppmanar den drabbade att ändra sin adress till en kortare hos Skatteverket.
Problemet verkar främst gälla adresser som inkluderar gårdsnamn och gamla byanamn. Det är dock kulturhistoriskt värdefulla namn som inte ska tvingas bort av byråkratisk lättja. Det är inte heller första gången försök har gjorts att få bort de gamla gårds- och byanamnen. Exempelvis har Posten en tradition av att försöka strömlinjeforma adresser och utplåna oersättliga delar av det svenska kulturarvet för att förenkla för den egna verksamheten.
Det kan låta obetydligt, att ändra ortsnamn. Men namn som inte används faller snart i glömska och med dem kopplingen till historien och det gemenskap som har byggts på den kollektiva enhet som mönstras ut. Vi förlorar inte bara kunskap utan också samhörighet. Det är värt mycket mer än maximal effektivitet hos Posten eller att Transportstyrelsen ska slippa uppgradera sitt datasystem.
Ibland verkar det vara ren ovilja som ligger bakom myndigheternas beslut att låta byråkraternas karta gå före verkligheten. Tin Gumuns uppmärksammade strid mot Skatteverket för att slippa kravet på kassaregister i hennes fäbod som saknar såväl el som mobiltäckning är ett exempel på detta.
Varför Skatteverket envisats med att kräva detta är oklart. Riksdag och regering var tydliga med att myndigheten, i samband med att lagen utsträcktes till att gälla torg- och marknadshandlare, skulle bli generösare med undantag. Det har inte haft avsedd effekt. Till exempel har knallar på landets nordligare marknader där temperaturen gör kassaregistren obrukbara vittnat om att Skatteverket möter dem med idel oförståelse och upprepade krav.
Myndigheter opererar efter sin egen logik, så kommer det alltid att vara. Därför är det desto viktigare att resten av samhället inte gör det och dessutom ställer till med så mycket liv som möjligt när det blir galet. Verkligheten är värd så mycket mer än att gömmas under byråkraternas stela låtsaskarta.