DÀrför bör vi skÀra ned pÄ rÀtten till tolk

Det Àr orimligt att skattebetalare tvingas betala för en persons tolk hur lÀnge som helst. Det Àr dyrt och minskar motivationen att lÀra sig svenska. NÀr vi nu rör oss mot kÀrvare tider Àr minskade kostnader för tolkar ett utmÀrkt sÀtt att frigöra resurser i den kommunala och regionala budgeten.

Ledare2022-10-25 05:00
Detta Àr en ledare. VT:s ledarsida Àr oberoende moderat.

Genom Tidöavtalet har regeringen förbundit sig att utreda en begrÀnsning av rÀtten till tolk. Det har visat sig vara en av avtalets mer kontroversiella punkter, och vissa kritiker menar till och med att det vore ett brott mot mÀnskliga rÀttigheter. Samtidigt Àr tolkar en vÀxande utgiftspost och utgör ett faktiskt hinder för integration.

Det finns frÄn statens hÄll fÄ incitament för att lÀra sig svenska idag. Enligt svensk förvaltningslag har en person med sprÄkbrist rÀtt till översÀttning och tolk i kontakten med myndigheter. DÀrmed har den rÀtt till tolk nÀr den uppsöker vÄrd, nÀr den befinner sig i domstol, i möten med socialtjÀnsten, med polisen och en rad kommunala Àrenden. Och detta trots att politiker frÄn vÀnster till höger i mÄnga Är framhÄllit just sprÄket som sÀrskilt viktigt för en lyckad integration.

Tolkar har blivit ett ekonomiskt slukhÄl. NÀr Stockholmsmoderaterna i somras gick fram med ett eget förslag för att dra in pÄ tolkar i vÄrden för patienter med medborgarskap eller permanent uppehÄllstillstÄnd, och sÄledes befunnit sig i landet under flera Ärs tid, rÀknade de med att bara i Stockholmsregionen kunna spara in pÄ hela 150 miljoner kronor. Det Àr mycket pengar som kan spenderas bÀttre. Exempelvis pÄ fler lÀkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

Det Àr Àven viktigt att rÀtten till tolk minskas av principiella skÀl. Det Àr varken rÀttvist eller hÀlsosamt för en normalt fungerande mÀnniska att aldrig behöva ta eget ansvar över sitt liv. Genom att lÀra sig sprÄket öppnas mÄnga dörrar för en individ, och dÀrmed uppnÄr de en sjÀlvstÀndighet gentemot staten. Ett friskt samhÀlle bör uppmuntra sÄ mÄnga som möjligt att stÄ pÄ egna ben.

Visst Ă€r det en krass realitet att vi har mĂ„nga personer i landet som behöver tolk för att kunna söka vĂ„rd och det skulle inte fungera att tvĂ€rt dra in pĂ„ tjĂ€nsten helt. I Danmark erbjuds man skattefinansierad tolk i tre Ă„r, med undantag för barn och funktionsnedsatta, vilket vore en hygglig ledstjĂ€rna. Efter tre Ă„r i landet kan man förvĂ€nta sig att de flesta ska ha duglig nog svenska att kunna genomföra ett vĂ„rdbesök – eller Ă„tminstone vara sjĂ€lvförsörjande sĂ„ att de kan betala för egen tolk vid behov.

Regeringen bör driva igenom förslaget om minskad rÀtt till tolk. Med tanke pÄ den tuffa ekonomiska tid vi gÄr mot Àr det ett utmÀrkt sÀtt att spara in pÄ kronor som kommer att behövas pÄ andra omrÄden. Och pÄ sikt kommer det Àven hjÀlpa de som nu behöver tolk, eftersom de kommer fÄ en behövlig knuff i rÀtt riktning och förhoppningsvis lÀra sig svenska.