Inte nog med att MP inte längre sitter i regeringen, hade det varit val idag skulle det inte ens varit kvar i riksdagen. En försmådd Märta Stenevi skissar dock redan på en återförening efter valet (Sydsvenskan 8/12). Trots att det var hon som lämnade.
Samtidigt njuter S av sin nyvunna frihet. Karl-Petter Thorwaldsson hann ju knappt bli näringsminister förrän han deklarerade att S älskar gruvor (SvD 30/11). Ett omöjligt uttalande så länge S regerade med MP.
Det var också en munter Morgan Johansson som under onsdagen (8/12) höll presskonferens om hur han kan förbättra terrorlagstiftningen nu när MP lämnat.
Senare samma dag höll en minst lika uppspelt Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, presskonferens om att hon nu i alla fall hade möjlighet att fatta beslut i frågan om slutförvaring av uttjänt kärnbränsle. Något som MP länge obstruerat. Dagen efter bjöd M, KD och SD in S till en gemensam lösning om arbetskraftsinvandring (Expressen 9/12).
Två veckor utan MP har alltså inneburit islossning i tre, kanske fyra frågor som varit låsta i sju år.
Just Thorwaldssons utspel om gruvorna torde gjuta mod i hela näringslivet. Med MP i regeringen har villkor och tider för tillstånd avsevärt försämrats – för hela näringslivet. Gruvor är bland det svåraste att få tillstånd för. Om Thorwaldsson förbättrar tillståndsprocessen hela vägen till gruvdrift får de mindre miljöpåverkande verksamheterna det lättare på köpet.
Att julen i år blev tidig för S öppnar upp för politiska förbättringar men ställer i förlängningen också stora krav på oppositionen. Det handikapp det utgjort för S att regera med MP har gjort att oppositionen inte behövt fundera på sin egen politik. Den har kunnat inta tidigare okontroversiella ståndpunkter och ändå framstå som radikal, vettig och i opposition.
Utan MP kan S ta de positioner oppositionen egentligen redan borde ha mutat in. S är mästare på att känna av opinionen och göra frågor till sina. Om oppositionen inte växlar upp rejält riskerar den att gå till val under parollen att sossarna tagit alla dess frågor.
Utöver att skapa en genomtänkt borgerlig politik måste oppositionen även övertyga en prövad och desillusionerad väljarskara om att den är ett seriöst alternativ. Det hörs ju högerväljare som accepterar fyra år till med S bara MP inte är med.
Utöver en sänkt ribba för S och en höjd ribba för oppositionen visar den politiska nytändningen också vikten av att hålla MP utanför. Det duger inte att vilja ta oss tillbaka till stenåldern, och ta samarbetet som gisslan och hota att gå, när man inte får som man vill. Det duger inte att vägra ta ansvar, lämna och sedan vara sur för att man inte får vara med och bestämma.
När MP ser vad de släppt igenom kommer de knappast gå på samma nit igen. MP kommer höja priset för S och den tillfälliga tillnyktring vi nu ser lär inte bestå långsiktigt så länge S-regeringen är beroende av MP.