Under hösten har en nygammal debatt om att slopa pronomina de och dem blossat upp, en fråga som har diskuterats i decennier och som nu åter väcker starka reaktioner. Varför inte ersätta med dom anser flera röster, däribland Språkrådet, då den utbredda förvirringen kring våra pronomen har börjat synas allt oftare i såväl tidningar som i andra medier.
Eftersom talspråket i skriven form dominerar i sociala medier har utvecklingen av ett korrekt skriftspråk kommit att ställas på sin spets. Men låt talspråket ha sina normer och skriftspråket sin grammatik. Ja, just normer svamlade självaste Språkrådet om då frågan togs upp i Aktuellt nyligen – att vi i språket bör anpassa oss efter dem som inte förmår att behärska språket grammatiskt fullt ut. Fast snarare är det att göra dem en otjänst genom att stöka till det genom att börja plocka bort grammatik. Med den omfattande invandring som råder är det viktigare än någonsin att kunna lära ut ett korrekt språk.
Vi lär oss grammatik av en anledning, för att kunna uttrycka oss korrekt och fullt ut förstå varandra. Grammatik liksom etikett och regler har en gång uppkommit för att underlätta kommunikation och samvaro – kort sagt för att vi ska kunna begripa och respektera varandra. Grammatiken ger språket nyanser, utan grammatiken skulle det vara svårt att ens beskriva den allra enklaste företeelsen. Börjar vi reducera och stöka om i grammatiken finns risk att vi berövar vårt språk nyanser och viktiga grundstenar.
Vi säger att språket ständigt utvecklas men snarare ser vi i dag hur det språkliga förfallet accelererar. Så kallade megatrender visar på att vi går mot en förenkling av språket – språket har fått en allt mindre plats i vår samhällskultur till förmån för emojis och rörliga bilder. Svenska språket är dessutom hårt ansatt av att engelskan i allt snabbare takt smyger sig in och tar över.
Språkliga reformer är inte alltid av godo. Vi borde i denna debatt se vår melodiösa granne finlandssvenskan som en förebild, dels har den en rad ”fyndiga” ord, så kallade finlandismer, som saknas i det svenska modersmålet och så uttalar man pronomina de och dem, man nöjer sig inte med dem bara på papper.
Låt oss hoppas att dom-företrädarna nu inte får igenom sin sak – det skulle verkligen ta emot att börja skriva talspråk, och vad blir sedan nästa steg av språkförenkling?