Tänk dig att du kommer till jobbet på morgonen och det första du får höra är att du är ful och äcklig. På förmiddagen ska du hålla i en genomgång under vilken dina kollegor sitter och fnissar samt viskar om dig. När du sätter dig med din matlåda vid ett bord i lunchrummet flyttar de som redan sitter där till ett annat bord. När du ätit smiter du ner till personalgymmet för en snabb dusch, någon kommer då in med en mobilkamera och fotograferar dig.
De flesta av oss skulle nog inte stå ut mer än en dag i en sådan miljö, men för många barn och ungdomar är detta vardag. Skolverket uppskattar att sju till åtta procent av alla skolelever mobbas. Det motsvarar en eller två elever i varje klass. Det handlar alltså inte om enstaka trakasserier utan om återkommande kränkningar i syfte att såra eller skada.
Tänk dig nu att du lämnar denna mardrömslika arbetsplats och kommer hem till din familj där du känner dig trygg och älskad. Då plingar det till i mobilen eller i datorn. Via anonyma meddelanden fortsätter dina plågoandar att tala om hur illa de tycker om dig.
Mobbning är ingen ny företeelse, men just möjligheten att fortsätta trakasserierna efter skoldagens slut via sociala medier och chattprogram fanns inte för några decennier sedan.
I SVT kan vi under några veckor följa programmet ”Morgans mission” där skådespelaren Morgan Alling tillsammans med mobbningsforskaren Björn Johansson och en vanlig svensk högstadieklass tar sig an mobbning. Någon universallösning lär vi inte kunna vänta oss, i så fall hade den presenterats vid det här laget.
Enligt stiftelsen Friends har mobbningen legat på ungefär samma nivå i 20 år. Under denna tid har likabehandlingsplaner tagits fram på skolorna och lärare har ägnat hela studiedagar åt att formulera skolans värdegrund. Samtidigt har många skolor tagit till sig av olika program, utvecklade för att minska mobbningen. När Skolverket utvärderade dessa program fick dessa både ris och ros, men Skolverket landade i att inte vilja rekommendera något av programmen i sin helhet.
Naturligtvis är det viktigt att de som jobbar i skolan vet vilka verktyg som fungerar och inte. Exempelvis avrådde Skolverket i sin rapport från att använda så kallade kamratstödjare. Men mobbningen minskar aldrig om dessa program, likabehandlingsplaner och värdegrunder betraktas som pedagogiska avlatsbrev – något man skaffar sig för att sedan lugnt kunna luta sig tillbaka och känna att man tvått sina händer.
En av de saker som Skolverket anser bevisats ha effekt, åtminstone för pojkar, är ordningsregler och disciplin. Det är fullt logiskt. En lärare som har fullt sjå med att upprätthålla ett minimum av ordning, har inte tid och ork att uppmärksamma verbala kränkningar i klassrummet. Ju mer lärarna återtar sin auktoritet, desto mer kan de hjälpa till att skapa en varm atmosfär. Att läraren har pli på barnen står inte i motsats till att odla en mjuk och kamratlig stämning, det är i själva verket en förutsättning.