G öbber och kärringer, huk er i bänkarna, för nu laddar han om! De berömda orden tillhör Sveriges längste statsminister, Tage Erlander (S). Med de orden i Hylands Hörna 1962 blev Erlander en folkkär politiker. Efter de senaste opinionsmätningarna är det inte otänkbart att Fredrik Reinfeldt känner igen sig i orden. En mätning från SvD/Sifo som kom i fredags visar att skillnaden mellan blocken har minskat till 4,5 procent. Det ger energi till en tidigare uträknad statsminister som nu har allt att vinna.
Att skillnaden mellan blocken minskar borde inte förvåna. När Mona Sahlin var partiledare för Socialdemokraterna var glappet mellan blocken mellan valen enormt stort. Men ju närmare valet kom, desto mindre blev det. Sahlin förlorade valet och Reinfeldt kunde regera vidare. Att undvika besked och inte säga någonting alls blev efter den yviga Håkan Juholts tid som partiledare en dygd för S. Stefan Löfven har spelat rollen som politisk mussla under valrörelsen. Hans tydligaste besked är att han vill ”bereda” saker, söka ”breda överenskommelser” och att det är angeläget med ”handslag” i politiken. Vilken politik som ska bedrivas är däremot hopplöst oklart.
Det blev inte minst tydligt när kärnkraften debatterades i Expressens partiledardebatt. Partiledarna fick ta ställning till påståendet: ”Dagens kärnreaktorer ska få ersättas med nya”. Samtliga partiledare hade ett klart ja eller nej-svar på den frågan, utom Stefan Löfven, vars icke-besked möttes av skratt från övriga. Löfven stod på sig och hävdade att ingen visste vilket energibehov vi kommer ha 2030, vilket förvånade inte minst Annie Lööf (C). Hon påpekade mycket riktigt att Energimyndigheten löpande gör den typen av beräkningar och erbjöd sig att maila över dem till Löfven. Han bytte snabbt spår och påstod att det inte finns mål för energisparande i Sverige. Lööf spärrade återigen upp ögonen och och påpekade att målet är tydligt. Den svenska energikonsumtionen ska minska med 20 procent till 2020. Det hela blev parodiskt. Att Stefan Löfven inte känner till två så pass grundläggande delar i den svenska energipolitiken är bara toppen av isberget.
Om Stefan Löfven har problem med (bland annat) energipolitiken, har Fredrik Reinfeldt anklagats för att problem med energin och regeringen för att vara reformtrött. Det har ibland varit sant. Lagom till valet har statsministern dock börjat förklara varför reformerna dröjer: läget i omvärlden är för osäkert för att lova allt åt alla.
Med de nya opinionssiffrorna i ryggen är det hög tid för statsminstern att ladda om, för mycket kan hända i valrörelsens slutskede. De borgerliga regeringsåren har präglats av ett tydligt ledarskap och en stark koalition mellan partierna. Det vore synd om Sverige den 15 september stod där med en statsminister som vill skaka hand med alla, utan att åstadkomma något.
Henrik Hall