Socialdemokraterna har gjort ett stort nummer av att de ogillar sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin. I sitt valmanifest förra året kallades sysselsättningsfasen, eller fas 3 som S hellre benämner den, för ett ekonomiskt oansvarigt slöseri med människors tid. Trots detta höga tonläge har det dock dröjt innan den rödgröna regeringen har sjösatt några konkreta åtgärder för att förändra systemet.
Tidigare i år kom det rapporter om att de subventionerade så kallade extratjänsterna i framförallt kommunerna, som regeringen utlovat skulle ersätta sysselsättningsfasen, hade försenats. När arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) på tisdagen hade kallat till pressträff om det arbetsmarknadspolitiska läget måste det således har varit en lättnad att kunna tala om att det avsatts medel i höstbudgetpropositionen för att börja ”fasa ut fas 3”.
Extratjänsterna väntas komma igång i november. I regeringens nya åtgärdspaket för deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin, vilket i dag är omkring 36 000 personer, ingår också möjlighet till yrkesutbildning på folkhögskola med bibehållet aktivitetsstöd, fortsatt möjlighet till en så kallat studiemotiverande kurs vid folkhögskola och tillfälle att studera deltid. I förslaget ingår även utökad studietid för svenska för invandrare, SFI, från sex till tolv månader. Samtidigt ska inga nya personer få ingå i ”fas 3”.
Sammanfattat kan förslaget beskrivas som att regeringen ersätter fas 3 med en ny fas 3. Från att sysselsättningsfasen i huvudsak bestått av någon form av sysselsättning hos en anordnare utökas möjligheten till utbildning. Det ligger i linje med regeringens retorik om utbildning och att människor inte ska fastna i en återvändsgränd, vilket fas 3 har beskrivits som. I ambitionen att stävja långtidsarbetslösheten är det ett naturligt steg att satsa på utbildningschanser.
För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och har gjort så under lång tid är frågan dock om de folkhögskoleplatser regeringen föreslår är tillräckligt för att människor ska känna sig stärkta, trygga och motiverade nog att börja jobba. Socialdemokraterna vill förstås gärna flytta fokus i debatten om höstbudgeten från sina brutna vallöften med skattehöjningar till att de nu, även om det väntas ta tid, kan säga att de uppfyller sitt vallöfte om att ”slopa fas 3”. Detta fokus missar dock övergripande utmaningar på arbetsmarknaden.
Den rödgröna regeringens skattehöjningar på arbete, inte minst de höjda arbetsgivaravgifterna för både unga och äldre samt de kringskurna rut- och rotavdragen, bromsar jobbtillväxten. Det gör att de som i dag står allra längst ifrån arbetsmarknaden hamnar ännu längre bort, vilket om något bör ses som ekonomiskt oansvarigt och ett slöseri med människors tid. Menar regeringen allvar med att minska såväl arbetslösheten som långtidsarbetslösheten behövs det större insikt om att arbetstillfällen växer till när företagen har utrymme att växa och råd att anställa.