Under måndagen avslöjade DN att säkerhetshotet mot Sverige omvärderats. De exakta omständigheterna är hemligstämplade, men har fått som effekt att Försvaret hastigt beslutat om permanent stridsgrupp på Gotland och att det nu talas om ”låg sannolikhet” för krig istället för ”osannolikt” (19/9).
En eskalering i konflikten mellan Ryssland och Nato skulle direkt påverka Sverige, säger den försvarsstrategiska experten Stefan Ring till DN: ”Sett till utvecklingen och det läge vi hamnat i, där svenskt territorium är intressant för både Ryssland och USA/Nato, så dras Sverige in även om vi inte agerar, eftersom Gotland är en strategisk komponent i försvaret av de baltiska länderna”.
Den förbättrade närvaron på Gotland är dels ett svar på ökade spänningar i närområdet, men framför allt är det en återgång till en mer realistisk syn på säkerhetspolitik. Ett svagt svenskt försvar är inte bara ett svek gentemot den statliga kärnuppgiften, att värna medborgarnas trygghet och frihet, utan skapar även ett säkerhetsvakuum i Östersjöregionen.
Efter kalla krigets slut och Sovjetunionens fall rustade de flesta länder ned. Sverige var dock bland de länder som gjorde kraftigast svängningar. Från ett storskaligt totalförsvar under kalla kriget till ett ensidigt militärt försvar som dessutom nedmonterades bit för bit. Den liberala förhoppningen om historiens slut, en slutgiltig fred framdriven av liberaldemokratisk hegemoni, togs i Sverige för faktisk verklighet. En tyst upprepning av mellankrigstidens paroll ”Aldrig mera krig!” passade dessutom svenska politiker bra när de behövde budgetsanera efter finanskris och skenande statsutgifter.
Resultatet blev nästan två decennier av kraftiga neddragningar. Mängder av regementen lades ned över hela Sverige. All övrig krisberedskap avvecklades i princip totalt. Beredskapslagren för livsmedel, kemikalier för dricksvattensproduktion och insatsmedel till processindustri och jordbruk avvecklades. Försvarsperspektivet på politik kopplat till infrastruktur, energi och näringsliv försvann, liksom det psykologiska försvaret och värnplikten. Från att ha haft fyra regementen på Gotland, med alla truppslag representerade, lade man år 2005 ned all militär närvaro på ön, med hemvärnet som enda kvarvarande spillra. Att bygga upp det militära och civila försvaret på Gotland och i övriga Sverige kommer bli dyrt och svårt, eftersom den stora avvecklingen gjort att viktig kapacitet och kompetens gått förlorad. Likväl är det en absolut nödvändig process.
Ett första kliv i rätt riktning togs när Försvarsmakten beslutade om återgång till permanent närvaro på Gotland, även om närvaron än så länge är i mycket liten skala. Ska steget bli början på en promenad i rätt riktning måste detta initiativ dock följas av en storskalig, långsiktigt och allvarligt menad återuppbyggnad av det svenska försvaret. Varje budget som läggs i närtid utan att ta hänsyn till detta är ett svek mot medborgarna.