Mannen deltog i en klimataktion där en grupp människor stoppade trafiken på Kungsgatan, en av Stockholms mest trafikerade innerstadsgator. Och vägrade flytta på sig när polisen beordrade detta. Tingsrätten skrev i sin dom att mannen inte kan, med hänvisning till nöd, undvika att dömas till ohörsamhet mot ordningsmakt. Men därefter anser de att det är uppenbart oskäligt att utdela något straff, just med hänsyn till samma klimatnödläge.
Domen är högst problematisk. Domstolen håller en utläggning om det akuta nödläget. Och uppger att vetenskapen är enig om orsakerna till klimatkrisen och att vetenskapen med stor säkerhet kan förutsäga konsekvenserna för livsbetingelserna på jorden. Och att följderna kommer att bli katastrofala om inte nödvändiga åtgärder vidtas för att sänka utsläppen. Lika säkert uttrycker man att tiden för att vidta åtgärder är mycket knapp.
De saker som domen radar upp som vetenskapliga fakta går dock att ifrågasätta. Vetenskapen är måhända någorlunda enig om orsakerna till klimatkrisen, även om frågan inte är svartvit inom vetenskapen. Värre är det med påståendet om att man med stor säkerhet kan förutsäga konsekvenser och tidsram. Att förutsäga framtiden är inte lätt, och alla förutsägelser om klimatet baseras på komplicerade modeller som gör antaganden och beräkningar i flera lager, vilket bidrar till en påtaglig osäkerhet.
Det domstolen gör (eller åtminstone två av nämndemännen) är att grunda domen i en förenklad bild av verkligheten. En bild som dessutom är ideologiskt färgad.
Det är högst mänskligt att tro på de förutsägelser som stämmer bäst in på sin politiska hemvist och sina redan existerande föreställningar. Och nämndemän är förvisso tillsatta av politiken. Men de är inte tillsatta för att utdöma ideologiskt grundade domar.
Det är inte osannolikt att denna typ av nämndemannadomar kan bli vanligare. Då blir det ett riktigt problem. Om klimataktivister regelbundet erkänns straffrihet för sina brott, även om det bara sker i första instans, kommer det bidra till en legitimisering av brottsligheten.
Och än värre, om tingsrättens hållning skulle överleva i högre instans skulle det bildas en praxis som får nästan oöverskådliga principiella konsekvenser. Om klimatnödläget både är akut och kommer leda till oerhörda konsekvenser för mänskligheten så borde väl också några enstaka mord och lite politisk miljöterror vara väl avvägda handlingar som ska rendera straffrihet?
Därför är domen som kom från HD i dagarna så viktig. En person som barrikaderat sig i en bilbutik och inte avlägsnat sig trots att affären stängt dömdes i tingsrätt och hovrätt för olaga intrång. I HD hänvisade försvaret bland annat till klimatnödläget. HD tar inte ställning till huruvida det föreligger ett klimatnödläge. Men konstaterar att det krävs ett mer omedelbart samband mellan handlingen och att det bidrar till att problemet löses. Och att enskilda handlingar för att lösa hot mot mer allmänna intressen ytterst sällan har ett sådant samband. Någon straffrihet med hänvisning till klimatnödläge är alltså inte juridiskt aktuellt.
Det är dags för såväl brottsaktiva klimataktivister som klimatengagerade nämndemän att ta till sig HD:s dom. Straffriheten på grund av klimatnödläge bör bli en kort och numera avslutad historia.