Historiskt så har ett av Socialdemokraternas starkaste argument mot ett borgerligt styre varit dess oprövade regeringsduglighet. Borgerligheten är inte enad, den kan inte komma överens, dess förslag kommer falla i riksdagen – endast S klarar av att styra landet. Den chimären har nu fallit i dubbel bemärkelse: Högern har visat sig kapabel att komma överens i viktiga frågor och driva igenom sin politik, och S har förlorat den ena budgetomröstningen efter den andra de senaste åtta åren, och har tvingats köpslå bort väsentliga delar av sin egen politik för att kunna hanka fram regeringen överhuvudtaget.
Högern har med andra ord redan visat sig vara det mest regeringsdugliga blocket. Det finns ingen anledning att betvivla dess förmåga att driva politik om den vinner valet i september.
Ett av Alliansens problem, som syntes redan under regeringsåren 2006-2014, men som blev övertydligt under deras år i gemensam opposition, var Moderaternas osynlighet. Partiet fjättrade sig för hårt till sina allierade, och i ivern att visa en total enighet så omfamnade det andra partiers politik som sin egen. Även när det faktiskt var långt ifrån politiken som flertalet moderater vill driva. Partiernas särart försvann, och istället såg de alla ut som ett enda parti – Allianspartiet. Det hade sannolikt gynnat Moderaterna att behålla sin egen identitet, och kommunicera mer tydligt till väljarna att vissa punkter var kompromisser för att sy ihop en regering.
Oppositionsledare Kristersson bör ta lärdom av Reinfeldts misstag och inte gå i samma fälla för att fortsätta hävda sin koalitions duglighet. Det har han redan visat med bravur. Utnyttja istället tiden i opposition till att fortsätta utveckla Moderaternas egen karaktär, och de unika värden som det kommer ta med sig i förhandlingarna framöver. Väljarna bör rimligtvis få se även de punkter där exempelvis Moderaterna och Sverigedemokraterna inte har samma ståndpunkt, så att de får chans att avgöra hur styrkeförhållandena i förhandlingarna ska se ut efter valet.
Gå därför fram med en moderat budget istället. Det är mycket sannolikt att även en sådan skulle passera en omröstning i riksdagen. Arbetslinjen har starkt stöd i kammaren, och regeringens förslag med exempelvis ett garantitillägg för pensionärer – som garanterar mer pengar särskilt till de som av olika anledningar aldrig etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden – lär inte vinna varken KD, SD eller L:s stöd. Även C tycks vackla på centrala punkter. Det finns med andra ord stort spelrum för Kristersson att visa på ren moderat politik, och han bör ta chansen. Som opinionsmätningarna ser ut just är chansen stor att högerblocket får regeringsförhandla på riktigt i september ändå.