Det finns mycket att invÀnda mot den rödgröna regeringens budget. Det Àr en budget för ökad arbetslöshet, för ökade bidrag och kraftigt höjt skattetryck. En del av kritiken kommer frÄn regeringen sjÀlv och Àr av sÄ allvarlig karaktÀr att finansminister Magdalena Andersson (S) valde att lyfta ut den ur budgeten. I normala fall ingÄr en analys över hur budgeten kommer att pÄverka de svenska hushÄllen. Den hÀr gÄngen visade det sig dock att bara 20 procent tjÀnar nÄgot alls pÄ budgeten medan hela 80 procent förlorar pÄ den. Tar man hÀnsyn till arbetsmarknadseffekterna den förda politiken kommer att fÄ lÀr andelen som förlorar pÄ budgeten öka ytterligare.
Alliansens företrÀdare har heller inte varit nÄdiga i sin kritik av budgeten. Folkpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Erik Ullenhag skjuter in sig pÄ att budgeten, de stora skattehöjningarna till trots, Àr underfinansierad. Centerpartisterna Eskil Erlandsson, före detta landsbygdsminister, och Emil KÀllström, ekonomiskpolitisk talesperson, kritiserar regeringen för att ta pengar frÄn landsbygden för att finansiera storstadssatsningar. Moderatledaren Anna Kinberg Batra pÄtalar att budgeten förstÀrker utanförskapet och ökar Sveriges sÄrbarhet. Och pÄ det viset fortsÀtter det.
Problemet Ă€r inte att allianspolitikerna har fel, det har de inte. Problemet Ă€r att de sjĂ€lva genom decemberöverenskommelsen (DĂ) har skapat förutsĂ€ttningarna för budgeten samt förbundit sig att slĂ€ppa igenom den i riksdagen. DĂ€rför klingar deras kritik ihĂ„ligt.
VĂ€ljarna förefaller till stor del vara inne pĂ„ samma linje. I sociala medier fylls kommentarsfĂ€ltet hos praktiskt taget varje borgerlig riksdagsledamot med kritik mot DĂ och den borgerliga oppositionens hycklande. âSluta âkvidâ i social medier och gör nĂ„got Ă„t skiten. Rösta ner DĂ.â âRösta dĂ„ nej. Som medlem i M krĂ€ver jag detta.â âEn röst pĂ„ M Ă€r en röst pĂ„ V.â Detta Ă€r ett fĂ„tal exempel men de beskriver vĂ€l den upprördhet och uppgivenhet som finns hos de borgerliga partiernas vĂ€ljare, om Ă€n kanske frĂ€mst i KD och M.
DessvĂ€rre har dessa missnöjda vĂ€ljare rĂ€tt. Genom att ingĂ„ DĂ stĂ„r alliansen inte lĂ€ngre upp för sin politik. TvĂ„ moderata landstingsledamöter frĂ„n VĂ€stmanland skrev i en debattartikel för ett tag sedan att âett riktigt oppositionsparti lĂ€gger fram konkreta förslag, reserverar sig och opponerar sig till förmĂ„n för sin egen politikâ. Skillnaden mellan att sĂ€ga att man vill nĂ„got och att faktiskt arbeta för att driva igenom det Ă€r milsvid. Att DĂ dessutom Ă€r konstruerad för att driva regeringen i famnen pĂ„ V lĂ€gger ett lager av förolĂ€mpning pĂ„ alltsammans.
Om S och MP pÄ eget bevÄg slagit sig ihop med V för att skapa majoritet i riksdagen och pÄ sÄ vis riva ned det svenska vÀlstÄndet vore det en sak. Men de rödgröna partierna kan inte driva igenom sin skadliga politik sjÀlva. Det vet sÄvÀl vÀljare som politiker. De förra vÀljer dock allt oftare att tala klarsprÄk om situationen. Det hÄller pressen pÄ politikerna vid liv. Det behövs.