Efter tjugo Ă„rs arbete disputerade nyligen Sameh Egyptson med sin avhandling "Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverigeâ. I denna försöker han förklara och visa hur islamister inte bara gjort sig sjĂ€lva till företrĂ€dare för muslimer som grupp, utan ocksĂ„ nĂ€stlat sig in i vitala delar av svenska samhĂ€llet.
Det Àr en oroande bild Egyptson tecknar nÀr svenska myndigheter och partier har förletts av islamistiska antidemokrater. Det ska ha inneburit att runda summor betalats ut i statligt stöd, samt att myndigheter och partier tittat Ät andra hÄllet eller understött nÀr dessa grupper arbetat för att lyfta ut den muslimska befolkningen ur den svenska samhÀllsgemenskapen.
För en utomstÄende Àr det svÄrt att pÄ ett förtjÀnstfullt sÀtt vidimera den akademiska nivÄn eller alla delar av avhandlingen. Det finns sÀkert kritiker som i nÄgon detalj har rÀtt. Det Àr trots allt pÄ 743 sidor det rör sig om. Egyptson har ocksÄ varit ödmjuk nog att hÄlla öppet för att fel kan finnas. Oavsett detta Àr avhandlingen ett viktigt dokument för att bryta tabut att tala om islamistisk infiltration, och för att öka det svenska samhÀllets kulturella kompetens.
Egyptson visar med sin avhandling att det inom svensk förvaltning och politik inte funnits nog kunskap om islam. Det har lett till att Sverige i lite vÀl stor utstrÀckning samarbetat med problematiska grupper. UngefÀr som att ta för givet att alla kristna skulle företrÀdas av Plymouthbröderna, Westboro Baptist Church eller Davidianerna.
Lika lite som att kristna uppskattat att bli representerade av högljudda sjÀlvutnÀmnda företrÀdare med extrem agenda, lika lite torde muslimer uppskatta det. Egyptson gör ocksÄ tydlig skillnad mellan andlighet och politik. Avhandlingen Àr inte ett angrepp vare sig pÄ islam eller muslimer. TvÀrtom den Àr ett försvar för den enskilde individens individuella tro och frihet.
DÀrför Àr mycket av kritiken mot avhandlingen orÀttvis. Inte bara mot Egyptson, utan ocksÄ mot muslimer. NÀr kritikerna klumpar ihop muslimer med islamister springer de just de högljudda extremisternas Àrenden. De anammar och sprider ju budskapet att vad den högljudda minoriteten vill ha Àr den tysta majoritetens vilja.
Det Àr synd. För det ligger i det öppna och demokratiska samhÀllets intresse, oavsett vad man tror pÄ, att exponera extremister. NÀr etablissemanget genom att behandla de radikala som legitima företrÀdare tystnar de moderata.
Egyptson har redogjort för skillnaden mellan muslimer och islamister och mellan islam och politisk islam samt visat hur problematiska grupper nÀstlat sig in samhÀllet. Hans arbete förtjÀnar att tas emot med tacksamhet och nyfikenhet pÄ hur vi alla bÀttre kan förstÄ varandra och skydda vÄrt samhÀlle mot extremister. Inte genom förlöjligande, formaliteter och svepande kritik som fortsÀtter pressa muslimer mellan islamister och det samhÀlle de försöker vara en del av.