Inte så värst bra, men bättre än sämsta möjliga

Årets sista kommunfullmäktige fick avsluta det politiska skolbråksåret, och till vissa delar sammanfatta det.

Det har varit stormiga möten i kommunfullmäktige under hösten och när ledarskribenten sammanfattar konstaterar han att det blev minoritetsåterremissernas tid under diskussionen om skolnedläggningarna.

Det har varit stormiga möten i kommunfullmäktige under hösten och när ledarskribenten sammanfattar konstaterar han att det blev minoritetsåterremissernas tid under diskussionen om skolnedläggningarna.

Foto: Anna Persdotter

Ledare2023-12-23 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Man kan undra vad majoriteten fick ut av det hela. Men man får konstatera att även om det inte blev så värst bra så kunde det ha blivit mycket värre. Efter ett stort sparuppdrag och en eldig debatt under året, med höga insatser där många skolor varit utpekade som nedläggningshotade, blev det endast någon enstaka förskola i Västerviks stad som fick ge plats åt nya enheter.

Några små tummetottar, i ekonomisk mening, återstod att besluta om på det sista fullmäktigemötet. Det var frågan om tillfällig avveckling av nattis. Och avveckling av fritidsverksamhet i Almvik, Blankaholm och Totebo.

Det blev ett beslut om tillfällig nedläggning av nattis i fullmäktige. Nattomsorg är inte ett lagkrav, och vi kan inte lägga oss på maximal service på alla områden. Men beslutet får såklart konsekvenser för de som har barn där. Det finns skäl att undersöka hur stora, eller små, konsekvenserna blir med tiden.

Frågan om fritidsverksamhet i Almvik, Blankaholm och Totebo har större frågetecken. Det är inte helt klart varför majoriteten vill lägga ned verksamheterna. Kvaliteten återkommer som argument. Med hänvisning till förvaltningens utredning. Att lägga ned fritidsverksamheten i landsbygdsorterna känns lite som ett tröstpris till förvaltningen, som utrett och föreslagit att man lägger ned skolenheter på landsbygden.

Men om nu kvalitetsargumentet verkligen är styrande för politikerna i majoriteten så skulle man väl lagt ned skolorna också. När det kom till kritan var det bara Liberalerna som tyckte det klart och tydligt, och med besked dessutom. Om det kan man tycka annorlunda, men Sverker Thorén och Liberalerna tar i alla fall hem priset som de minst populistiska under skolbråksåret.  

Är man cyniskt lagd kan man misstänka att nedläggningen är ett steg på vägen mot nedläggningar av förskolor på orterna. Även utan den cynismen finns det skäl att följa utvecklingen på området, då det kan finnas en risk att förskolorna avlövas på barn på grund av att barnfamiljer inte kan bo kvar eller flyttar sina förskolebarn för att slippa hämta barn på flera orter.

Oavsett vilka bevekelsegrunderna är så är det ett steg i fel riktning för landsbygden. Det berör förvisso inte mer än en handfull föräldrar. Men det påverkar dem ganska mycket. När fritidsverksamheten på bostadsorten försvinner och barnen erbjuds fritidsplats där de går i skolan, så försvinner samtidigt möjligheten att få skolskjuts hem från fritids. Då står föräldrarna med valet att behöva hämta sina barn på annan ort varje dag, eller låta barnen åka hem själva och vara hemma själva under flera timmar. Inte ett helt lätt beslut med små barn. Det gör det svårare att leva och verka på landsbygden.

De få föräldrar det berör borde man kunna ta en dialog med. Om teoretiska resonemang om kvalitet går före föräldrarnas egen uppfattning så underkänner man samtidigt föräldrarnas förmåga att avgöra vad som är bäst för barnen och familjen. Man kan argumentera för och emot ur olika perspektiv i frågan, men särskilt borgerlig är hur som helst inte majoritetens inställning. Särskilt när det inte finns några pengar att spara på åtgärden.

Det blev en minoritetsåterremiss från oppositionen i frågan, med motiveringen att utreda samhällskonsekvenserna mer. Det är såklart helt i sin ordning. Men annorlunda lät det från vänstern när de satt i majoritet. Då var varje minoritetsåterremiss ett hot mot demokratin. Och det är ju också en slags sammanfattning av högerstyrets första år vid makten.