I går sändes ett generalangrepp mot etablerad forskning och långsiktiga ekonomiska spelregler genom hemsnickrade konspirationsteorier i Sveriges Television. Det var Uppdrag Granskning som beslutat sig för att rida till storms mot uppfattningen att en låg och stabil inflation är nyttig för landets ekonomi.
Det gör man därför att någon på redaktionen snubblat över begreppet "jämviktsarbetslöshet", men totalt missförstått dess innebörd.
Jämviktsarbetslöshet kallas också för naturlig arbetslöshet och det troligen tack vare den benämningen som det slagit slint.
Jämviktsarbetslösheten beskriver nivån av arbetslöshet som gör att inflationen inte stiger. I programmet framställs den nuvarande arbetslösheten på åtta procent som en naturlag. Därför kritiseras också politiker som i valrörelsen lovar sänkt arbetslöshet. De är ju alla för inflationsmålet – som innebär att Riksbanken ska hålla inflationen på två procent för att skapa stabila förutsättningar för svenska företag – och därför oförmögna att påverka arbetslösheten. Det är en helt osann bild av verkligheten.
Jämvikt är bara ett sätt att beskriva en nivå av arbetslöshet som inte ökar inflationen. Nivån däremot, den påverkas i allra högsta grad av den förda politiken. Förs en dålig politik, med höga skatter, krånglig arbetsmarknadsreglering och dålig utbildning så blir arbetslösheten naturligtvis hög. Gör man det i stället enkelt och billigt att anställa och driva företag så blir den lägre.
Politikens makt över arbetslösheten har redaktionen valt att ignorera.
UG beskriver vidare i sitt program hur inflationsmålet skulle styra Sverige i hemlighet. Så värst hemligt borde det dock inte vara. Det senaste året har inflationsmålet nämnts 374 gånger i svensk dagspress, i runda slängar en gång om dagen.
Samtidigt som programmet genom ett konspiratoriskt raster hävdar att målet är hemligt och på något sätt dolt, beskrivs teorierna också som en given del av den nationalekonomiska grundutbildningen. Hur något kan vara hemligt för allmänheten och samtidigt grundläggande för ekonomistudenter förklaras inte närmare.
En annan tes är att termer som jämviktsarbetslöshet, inflationsbekämpning och andra nationalekonomiska begrepp är svåra att förstå. Jo tack, har någon påstått något annat? Det är ju precis därför det krävs utbildade ekonomer och komplicerade matematiska modeller för att förstå dem.
Teorierna påstås också vara känsliga och högst kontroversiella, så är inte fallet. Och att inflationsmålet är känsligt för alla utom ”en liten grupp nationalekonomer”, som påstås i programmet, är ungefär samma sak som att säga att hjärtoperationer är känsliga för alla utom en liten grupp kirurger.
Tonläget får det att verka som om politiker genom en ondsint överenskommelse tvingar 350 000 människor ut i arbetslöshet, fastän bara en enkel knapptryckning kan ge dem jobb. Det är oansvarigt och ingenstans nämns de faror som finns med ökad inflation, eller det enorma arbete som väglett Sverige från ett land i ekonomisk kris till ett statsfinansiellt föredöme.
Reportagets amatörmässighet är pinsam för SVT. Man hade kunnat göra ett folkbildande program om nationalekonomi för att öka väljarnas förståelse för komplicerade skeenden i samhället ¬- det hade varit välkommet. I stället väljer man att på lös grund attackera etablerad forskning och orsaken finner man troligen i den kunskapsbrist om nationalekonomi och näringslivets förutsättningar som hemsöker den svenska journalistkåren.
Det är ett allvarligt samhällsproblem, särskilt när det blottas i media som har i uppdrag att förmedla allmänheten saklig och oberoende journalistik.