Västerviksmoderaternas ledare Harald Hjalmarsson har svårt att förstå logiken i att en moderat ledarsida kritiserar det moderata partiet (VT 22/5). Det är därför på sin plats att klargöra några saker.
Syftet med en ledarsida är att värna ideologin samt de idéer och värderingar som tillhör den. VT:s ledarsida är liberalkonservativ. Sidans etikett är oberoende moderat. ”Oberoende” betyder att den inte är kopplat till något parti. ”Moderat” syftar på en politisk linje – den återhållsamt liberala – som existerade långt innan Högerpartiet bytte namn till Moderata samlingspartiet. En liberalkonservativ ledarsida berömmer och kritiserar utifrån dessa värderingar, även när det handlar om Moderaterna.
Så sent som i förra veckan lyftes partiledaren Ulf Kristersson som ett gott föredöme på ledarsidan. I den lokala politiken berömdes nyligen det moderata förslaget om profilfritids. Tidigare har moderata förslag kring bland annat näringslivsklimat tagits upp som något positivt, såsom vikten av att kommunen deltar i olika mätningar av företagsklimatet.
Hjalmarsson nämner i sin debattartikel privat bostadsbyggande som ett område där de lokala Moderaterna gjort skillnad. Och även det är ett gott exempel på ett område där moderat politik kan bedrivas på lokal nivå.
Hjalmarsson nämner också att partiet hindrat kommunala skattehöjningar. Här finns dock inte så stor anledning för Moderaterna att slå sig för bröstet. De kommunala bolagens vinster på kommunmedborgarna gör att det reella skattetrycket blivit högre än skattesatserna visar. Och Moderaterna har under Harald Hjalmarsson visat en stor iver att investera skattemedel i projekt utan tydlig nytta. Utan denna ”moderata” politik hade skattetrycket kunnat vara lägre och medborgarnas egenmakt större.
Hjalmarsson nämner dock inte med ett ord de exempel som ledarsidan kritiserat honom och Moderaterna för. Det är talande.
På ledarplats har framförts kritik mot att Moderaterna hellre slösar skattemedel på tveksamma projekt än att sänka skatten (eller höja kvaliteten i kommunens kärnverksamhet). Att partiet inte lyckas skilja på en politik som gynnar enskilda företagare från en politik som gynnar företagsamhet. Att de inte förmår driva en politik som upprätthåller den för moderater avgörande skiljelinjen mellan det privata och det offentliga, med de kommunala bolagen som tydligast exempel. Att de inte synes ha någon plan för hur civilsamhället ska växa sig starkare och mer självständigt, men deltar gladeligen i att skriva planer och regler vilket ofta leder till minskad rörelsefrihet för individer och organisationer.
På vilket sätt anser Harald Hjalmarsson att politiken på dessa områden speglar hans moderata värderingar? Ledarsidan har även kritiserat Moderaterna för en otydlig värdegrund i sina politiska förslag och i den politiska debatten. Här kan Hjalmarsson ta tillfället i akt att presentera hur partiet visat hur värderingarna styr politiken.
Om det bara funnes en smula ödmjukhet. En gnutta självkritik. Eller en vilja att förklara. När rör det sig om kompromisser och politisk kohandel? När har konsekvenserna av en viss politik blivit andra än partiet förutsåg? Någon sådan information kommer inte ifrån Moderaterna i Västervik. Väljarna lämnas att gissa sig till om det är partiets värderingar som brister, eller om partiet ser makten som viktigare än vad de vill göra med den.
Det har i samband med vårens granskningar blivit tydligt att det finns en utbredd kritik mot partiet och dess ledare. Kommunens utredning riktar kritik mot Harald Hjalmarssons agerande. Han är själv föremål för en förundersökning om brott. En grupp inom partiet är öppet kritiska mot Harald Hjalmarssons ledarskap. I sociala medier förekommer frekvent omdömen som inte lämpar sig att återge i tryck. Undertecknad får många mail från läsare som kritiserar partiet och uppskattar att det granskas. En väsentlig andel kommer från företagare. Eller uttalade moderater.
Det är därför en smula surrealistiskt att läsa hur Moderaterna bemöter kritiken. Självreflektion och självkritik lyser med sin frånvaro. Det återkommande budskapet är att allt är bra. Kritiken är alltid orättfärdig. Och sannolikt illvillig.
Hur ska man förstå dessa skilda föreställningsvärldar som kommer till uttryck av den lokala partigruppen och världen utanför? Är det en konsekvens av att Hjalmarsson varit centrum för den moderata politiken under många år? Eller är det frågan om ett mer omfattande grupptänkande i partiet, vilket isolerar partigruppen?
Det krävs ett öppet samtalsklimat både internt och externt för att en organisation ska vara i balans med sin omgivning. Inte att man skjuter på budbärarna. Harald Hjalmarsson tror i sin debattartikel att det är ledarsidan som konstruerar anledningar till att kritisera de lokala Moderaterna. Det illustrerar en påfallande dövhet inför omgivningens kritik. Om denna dövhet även finns hos övriga aktiva moderater kommer partiets problem att kvarstå under överskådlig tid. Och kritiken mot Moderaterna likaså.