Stefan Löfven (S) har under sin tid som statsminister tillsatt ett antal råd, samtalsgrupper och samordnare. Som ett svar på det ansträngda läget i asylmottagningen lät han för ett par veckor sedan skicka ut inbjudan till en så kallad nationell samling, en heldagskonferens för ideella föreningar, samfund, kommuner, fack och arbetsgivare. Sverige tillsammans, som konferensen kallas, hölls i Stockholm på måndagen.
Ett av de förslag som statsministern presenterade tillsammans med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) var 100-klubben. Det ska vara en klubb för företag som inom loppet av tre år anställer 100 nyanlända personer. Hos Arbetsförmedlingen ska de få snabbare och skräddarsydd kontakt. En handfull företag har anslutit sig. Matchningen behöver fungera bättre och om Arbetsförmedlingen kan förändra sitt arbetssätt och faktiskt hjälpa företag att hitta rätt kompetens är det bra. Men det vore bättre om myndigheten ger alla god hjälp när de behöver anställa.
Att Socialdemokraterna riktar in sig på de stora företagen är symptomatiskt. Många mindre företag vänder sig inte alls till Arbetsförmedlingen när de ska rekrytera, eftersom det snarare ger merarbete än möjlighet att hitta rätt kompetens. Arbetsrättens utformning, bland annat turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, bidrar också till att en felrekrytering kan stå i synnerhet ett litet företag dyrt. Om fler ska komma in på arbetsmarknaden behöver de mindre och medelstora företagen – som utgör majoriteten av alla företag i Sverige – lättare kunna anställa.
Något förenklat skulle man kunna säga att regeringens satsning riktar sig till 0,1 procent av alla företag i Sverige. Enligt statistik från Ekonomifakta (2014) är det så många som brukar räknas som stora företag, det vill säga företag med 250 eller fler anställda. 99,9 procent av företagen har 0-249 anställda och att dessa inom loppet av tre år skulle göra 100 nyanställningar är dessvärre inte särskilt sannolikt. Synnerligen inte mot bakgrund av att regeringen höjer skatten på arbete och gör det dyrare att anställa.
Att de stora företagen har större kapacitet att anställa ska inte förringas, och det ska även nämnas att arbetsmarknadsministern sade att också mindre företag ska kunna få skräddarsydda lösningar hos Arbetsförmedlingen. Regeringens nya klubb framstår ändå som ännu en symbolåtgärd. De större perspektiven och hur arbetsmarknaden kan bli mer flexibel och öppen för fler diskuterar regeringen inte djupare.
På presentationen av den nya 100-klubben fick Löfven frågan från en av deltagarna på den nationella samlingen om han inte kunde berätta lite mer om varför deltagarna hade lämnat sina arbeten mitt i den ansträngda situationen och vara på en konferens istället för att vara ute och jobba. Den frågan ringar in ett av problemen med regeringen. Trots välviljan i att samtala och lära av varandra är det Sverige nu behöver inte fler ord, utan handling.