Ledare: Många skeva vinklar i bostadsstödet

I stället för 7,5 miljarder blir det 9,3 miljarder kronor som går till stödet under 2021, och som ska leda till fler hyresbostäder med lägre hyror. Men när regeringen ser framför sig att hushåll med låg inkomst kan flytta in i nya bostäder visar verkligheten något annat.

För att lösa bostadsbristen handlar det inte bara om att bygga fler hus. De tillgängliga bostäderna måste också matcha behoven hos de personer som just nu inte kan få tag på ett förstahandskontrakt. Detta gäller särskilt när staten lägger ut miljarder i stödpengar för att hålla hyrorna nere. Men hittills finns inga tecken på att det är just familjer eller personer med lägre inkomst som flyttat in i de subventionerade lägenhetshusen.

En analys som konsultbolaget Evidens publicerade i september 2019 pekar i stället på att de flesta personer som flyttat in i själva verket hade haft råd att betala hyran utan subvention. Samtidigt är det många låginkomsttagare som inte har råd ens med de subventionerade hyrorna. För dem är det rimligare att välja bostäder i det äldre beståndet så snart dessa blir lediga.

Det är inte bara när det gäller hyresgästerna som träffsäkerheten för investeringsstödet varit felaktig. Bostadsbristen är nämligen inte lika skriande i hela landet som det ibland låter. Ändå är det fritt fram att söka och få stödpengar för husbyggen i kommuner där behovet inte alls är så stort, vilket hittills också har skett.

Detta öppnar i sin tur för ett kommande överskott på bostäder på vissa orter – kanske för att befolkningen minskar eller demografin förändras. Då kan det i stället leda till omfattande rivningar av överblivna lägenhetshus. Den risken blir särskilt stor när vi nu går in i en sjunkande konjunktur och många människors förmåga att betala hyran blir ännu sämre. Nu är det ännu klokare att låta marknaden sköta sig själv.

Om investeringsstödet ska finnas måste det ta hänsyn till fler faktorer än den nationella bostadsbristen. Till exempel gynnar stödet flerbostadshus med små lägenheter framför andra boendeformer, vilket leder till en skevhet i beståndet. Hus och områden med en stor andel små lägenheter tenderar dessutom att leda till ökad omflyttning och otrygghet.

I slutändan handlar det om människor som trots allt väljer var och hur de vill bo. En viktig insats skulle till exempel kunna vara att bekämpa brottsligheten – många väljer en osäker boendesituation framför en lägenhet i ett stökigt område.

Investeringsstödet till hyresbostäder är ineffektivt och skapar problem. Regeringen verkar dock nöja sig med att ha beviljat stöd till 35 800 nya bostäder sedan 2016, och struntar i var husen finns och vilka som bor i dem.