Politiken sägs bygga på forskning i större utsträckning än värderingar, i alla fall när man lyssnar på politikerna själva. Sällan hänvisar de till sina ideologiska urkunder, oftare lutar de argumentationskropparna på siffror från institut och forskare. De rapporter som är kritiska mot den egna politiken faller dock lätt mellan stolarna.
Jens Sundström och Torbjörn Fagerström, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), skriver om detta i Curie, som är en tidning som ges ut av Vetenskapsrådet. Att de är just från SLU är inte särskilt förvånande, eftersom SLU:s i våras anklagades av Miljöpartiets språkrör Åsa Romson för att bedriva "vinklad" forskning i vargfrågan. Det är en grov anklagelse. Romson har dessutom själv doktorsgrad och borde veta bättre än att attackera sina akademiska kollegor. Anledningen till uttalandet var att en rapport om vargen som regeringen beställt inte stämde överens med Romsons bild av den svenska vargstammen. Då kunde den naturligtvis heller inte vara korrekt. Forskarna blev ursinniga och röt ifrån.
Sundström och Fagerström menar att olika gräsrotsorganisationer har skapat en parallell vetenskap där miljö- och djurrättsrörelser bygger sin argumentation på enskilda rapporter som inte håller med forskningskonsensus och sprider osanningar om genmodifierade grödor, kemikalier i frukt och grönt eller djurhållning. De kommer till tals i media som motvikt till forskare och politiker fastän deras åsikter helt kan sakna förankring inom vetenskapen. Oppositionella röster går alltid att hitta.
En sak som ytterligare bidrar till detta är den journalistiska traditionen att alltid låta båda sidor i en sak komma till tals. Det är naturligtvis bra och nyttigt. Påstår en moderat något, ska dennes motståndare också få uttala sig för att ge sin bild av konflikten, eller om två träter i markkonflikt är det självklart att en balanserad bild av saken måste nå ut i etern.
Men vetenskapens mål är sanning. Det innebär ofta att det inte finns två likvärdiga sidor, utan en som är sann och en som inte är det. Det är därför oroande att se hur gröna rörelser trummar in och skrämmer upp väljarna med rapporter om klimatförändringarnas värsta scenarier, samtidigt som man blundar för mer återhållsamma beräkningar. Dessutom beskrivs fortfarande GMO-grödor som djävulen själv sådd i jord, trots att forskningskonsensus visar på att de inte farliga för varken människor eller djur. De misslyckade experimenten beror snarare på brist på information och utbildning än grödorna i sig.