Eftersom den klubbades igenom i riksdagen med mycket liten majoritet saknas den välbehövliga förankringen i alla politiska läger. Det öppnar för osäkerhet och kortsiktighet då oppositionen, bestående av M, KD, SD och L, redan aviserat sin intention att riva upp lagen vid första tillfälle.
Diskursen i media följer regeringens riktning, att det är en strängare migrationslag. Det är den förvisso, men endast i jämförelse med den lag som gällde innan år 2016. Jämfört med den så kallade tillfälliga lagen, som gällt fram till nu, är det däremot ett generösare regelverk.
De åtgärder som beskrivs som striktare är de som handlar om att uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade, att permanent uppehållstillstånd kan beviljas efter tre år om vissa särskilda krav är uppfyllda och att försörjningskravet ska gälla även den anhörige.
I den andra vågskålen ligger lättnader i regelverket för anhöriginvandring och nya grunder för uppehållstillstånd för vuxna utan skyddsskäl med ömmande omständigheter. Den sista punkten öppnar för godtycklighet genom möjligheten till förlängt uppehållstillstånd tack vare särskild anknytning till Sverige till exempel genom studier, familjeband eller annan anpassning till samhället. Gymnasielagen blir även en egen lag.
Det är dessa lättnader som oppositionen vill ta bort eftersom de kommer att bidra till en ökad invandring.
Det är olyckligt att ett sådant viktigt ämne inte bereds med ett brett stöd för att säkra långsiktighet. Det öppnar för nya regler inom kort tid. Att den nya migrationslagen dessutom kommer utan övergångsregler gör att de som sökt asyl men ännu väntar på handläggning kommer att se sina fall bedömas efter de nya reglerna.
En stabil migrationspolitik ger förutsättningar för rättssäkerhet och hållbarhet. Det är främst de nyanlända som kommer i kläm när regler ändras hela tiden. En hållbar migrationspolitik balanserar även mellan skyddet av de som behöver det och kraven som ställs för att få del av välfärden.
I den bemärkelsen är regeringens agerande ett misslyckande då migrationspolitiken varit ett lapptäcke av regelverk och personer som saknat skyddsskäl har ändå kunnat få stanna genom till exempel gymnasielagen. Det är ett utslag av Socialdemokraternas eviga jämkande mellan sina sängkamrater i regeringens inställning i migrationspolitiken. Än viker de sig för MP, än för C.
De som söker asyl och får avslag lever då på det falska hoppet att en ny förändring av lagen ska ge dem möjlighet att stanna. Under tiden skapas utanförskap och integrationen försvåras.
Regeringen borde ha ansträngt sig för att finna en migrationsöverenskommelse som alla sidor hade funnit acceptabel. Migrationspolitiken måste hålla över tid. Som det är nu får asylsökande leva i ovissheten om hur lagen kommer att se ut när just deras ansökan behandlas.