Det är höst i ett Sverige som börjar tvivla på framtiden. Med de orden inledde partiledaren Anna Kinberg Batra Moderaternas stämma som hölls i ett soligt Karlstad i helgen. Dessa ord upprepade hon även i lördagens stämmotal, i vilket hon började staka ut den berättelse som ska knyta ihop partiets i många delar policyorienterade förslag.
På fredagen blev partiledningen nedröstad i fråga om lagen om anställningsskydd, Las, och ska nu verka för att reformera lagstiftningen. Det har länge varit en moderat hållning, men lades åt sidan av förra partiledaren Fredrik Reinfeldt inför 2006 års val. På lördagen röstade stämman bland annat om en ny migrationspolitik. Partiledningens förslag antogs, och således skrivningen om att tillfälliga, istället för permanenta, uppehållstillstånd bör vara huvudregel.
Särskilt beslutet att reformera Las – som förvisso inte var partiledningens intention – och förändringarna i migrationspolitiken fick några kommentatorer att konstatera att ”nya” Moderaterna åter blir ”gamla” Moderaterna. Att partiet även verkar för att återupprätta förtroendet i försvarsfrågan, liksom gällande brott och straff, förstärker möjligen den bilden.
Samtidigt röstade stämman exempelvis för allmän, kostnadsfri, förskola från två års ålder (istället för tre års ålder). Det är ett vidgat offentligt åtagande och snarare ett exempel på livspusselpolitik än minskad politisk inblandning i människors vardag. När liberalisering av Systembolagets monopol kom upp i debatten skruvade partiledningen också nervöst på sig. Den typen av frihetsfrågor tycks även för den nuvarande partitoppen ligga för långt ifrån en pragmatiskt orienterad politik.
Pragmatism blev kännetecknande för nya Moderaterna och denna ådra finns kvar. Det blir därför missvisande att beskriva den nu förnyade politiken enbart som en återgång till ”det gamla”. Ett sätt att se på att den nya moderatledningen hittat hem i exempelvis försvarsfrågan är att moderata kärnidéer plötsligt ligger i tiden. Det har blivit pragmatiskt att tala om försvar och trygghet.
Den som bara talar om idéer utan konkreta förslag blir snabbt irrelevant, men detsamma gäller omvänt. Att inte förvalta sitt förtroendekapital i den långsiktiga idédebatten kostar på, det torde inte minst försvarsfrågan ha lärt Moderaterna. Häri ligger också en av partiets utmaningar: balansgången mellan att vara ett idédrivet parti som också har konkreta förslag att driva i regeringsställning. För att göra det krävs den där berättelsen.
Ett ombud sammanfattade partistämman i Karlstad som att Kinberg Batra klivit ut ur Reinfeldts skugga och vänder blad. Ur stämmotalet kan några drag noteras i det kapitel som nu skrivs i partiet, innan Kinberg Batra hamnar i historiehörnan tillsammans med Reinfeldt och Ulf Adelsohn. Det gäller dels talet om det nya utanförskapet, men också betydelsen av ansvar, ambition och ansträngning. Ett nyckelord Kinberg Batra använder är strävan. Det ska bli intressant att se hur hon utvecklar detta narrativ vidare.