Ett tag har det talats om att regeringen närmat sig ett beslut om kalkbrytningen i Ojnareskogen på Gotland. På måndagen levererades det med buller och bång. Området skyddas och blir ett så kallat Natura 2000-område. Det innebär att den tio år långa processen kring brytningen får nya förtecken och att brytningen sannolikt inte blir av. Istället kan staten dras in i en skadeståndsprocess mot kalkbrottsägaren.
Signalen är mycket tydlig: Regeringen vill inte ha verksamheten på Gotland och räknar med att den går i stöpet. Annars hade det knappast samtidigt lagts fram ett paket på 100 miljoner och en utsedd kontaktperson för att få nya stödjobb till Gotland.
För industrinationen Sverige är det en mörk dag. Regeringen har ännu en gång visat att den föredrar stöd och låtsasjobb framför verkliga jobb i riktiga företag på en fungerande marknad. Beräkningarna om hur många jobb kalkbrottet för med sig direkt och indirekt har varierat. Region Gotland säger 450, Sveriges Geologiska undersökning, SGU, uppger att det är 3870. Oavsett vilket är det ett svårt slag mot Gotlands geografiskt avskärmad arbetsmarknad, där runt 28 000 personer arbetar enligt SCB. Beslutet gör en långsiktigt negativ skillnad.
För Sverige som helhet är signalen tydlig, regeringen fortsätter att aktivt motverka nya och riktiga jobb men vill ge olika stöd som plåster på såren. Så är det med höjningen av ungdomsarbetsgivaravgifterna och försämringen av rot och rut. Effekterna syns ännu inte i statistiken men åtgärderna leder mot en inbromsning av ekonomin och därmed sämre framtidsutsikter i hela landet.
Detta beslut måste ha kostat på för Socialdemokraterna i regeringen. Statsminister Stefan Löfven (S) har en bakgrund i LO och borde därför ha klart för sig hur mycket jobben betyder, särskilt på små orter. Ändå låter han Miljöpartiet få driva igenom en symbolfråga som direkt skrotar jobb och hotar välfärden.
Att LO i förra veckan bullrade om jobben på Gotland måste ses som ett sätt för rörelsen att försöka skademinimera, men det är inte nog. Beslutet kommer att kosta kärnväljare. Socialdemokraternas plan verkar vara att försöka köpa tillbaka rösterna med stödpaket som plåster på såren. Hittills har den strategin inte visat sig vara särdeles framgångsrik.
I valet mellan att hålla ihop regeringen med Miljöpartiet och att värna arbetsmarknaden lokalt så väger den senare lätt för Löfven. Osäkerheten som följer är lätt att förstå, vad händer när det lokala bruket vill bygga ut eller behöver ett nytt tillstånd? Räknas jobben verkligen då? Eller trumfar Miljöpartiets dröm om Sverige utanför storstäderna som ett enda stort semesterreservat alla andra värden?
Denna typ av beslut sprider tyvärr negativa ringar på vattnet, framtidstron får sig en liten törn. När näringsidkare talar om att stämma staten istället för att skapa jobb så blir Sverige inte en framgångsnation oavsett hur vacker natur som har bevarats.