Förra året registrerades osannolika 4,1 konkurser om dagen inom svensk handel (fPlus 6/11). Och om det var läget under glödande högkonjunktur lär vi bara ha sett början på stålbadet, nu när ekonomin bromsar in.
Många av affärerna som slår igen ersätts inte heller med nya. Trots försök från många kommuner och fastighetsägare har logiken på marknaden ändrats. Nu handlar allt fler på internet. Varor klickas hem i webbutiker och produkterna levereras i brevlådan eller till ett utlämningsställe. Den handel som våra städer och köpingar har växt upp kring försvinner. Det är ett brutalt skifte.
Historiskt har människan mötts kring kommersen. Marknadsplatsen var det kanske första offentliga rummet. Där människor handlade etablerades med tiden fasta handelsbodar, snart hade små samhällen växt fram. Plötsligt fanns en stad, som visade sig vara en behändig plats för att avhandla religiösa och politiska ärenden. Små och stora maktcentrum etablerades.
När handeln flyttar följer ofta staden med. Förr fanns lanthandlare spridda över landet. Med hårdare regleringar samt bättre och billigare transporter försvann dock de små byarnas handelsbodar. I stället växte affärerna i större kyrkbyar och tätorter, ett tag. Sedan fortsatte centraliseringen till större tätorter och ledande regionstäder. I den processen har kunderna fått större utbud till billigare peng. Affärsinnehavarna har stärkt sin konkurrenskraft tack vare stordriftsfördelar. Men utvecklingen hade nog varit omöjlig om inte transporterna blivit mycket tillgängligare under samma tid.
I många städer har samtidigt butikerna flyttat från de centrala delarna till köpcenterområden i utkanten. Den här förändringen har i viss mån drivits på av politiska idéer om bilfria städer. Ett uttryck för det är den rödgröna regeringens miljözoner, som lär göra stadens centrala delar alltmer svårtillgängliga för personer som inte bor där. Sammantaget gör det här att det på många håll klagas över döende stadskärnor. Citypulsen har flyttat med till köpladorna.
De platser som dock lär ha potential att klara av detaljhandelns omvandling är just stadskärnorna, där finns restauranger och ofta pittoreska miljöer. Nischade butiker som vill erbjuda en shoppingupplevelse lär ha enklare att få snurr på verksamheten på en storgata än i ett handelsområde i betong och korrugerad plåt. Således kanske staden kommer tillbaka till stadskärnan, med spillrorna av den fysiska handeln.
Samtidigt har murar rests runt städernas centrala delar. Politiska drömmar om bilfria städer har gjort gator och torg allt mer otillgängliga för den som kommer utifrån. Stadstullarna har återinförts.
Är det något som kan dela stad och land är det mixen av butiksdöd och bilfria städer. Mer livfulla stadskärnor må vara en hoppfull framtidsutsikt, men tillsammans med strävan efter bilfria städer riskerar samhällets centrum att slutas för den som bor utanför tullarna.