Regionstyrelsens ordförande Angelica Katsanidou (S) berömmer sig sjÀlv och det egna styret. Hon menar att det Àr en stor bedrift att höja resultatet med 130 miljoner sedan Äret innan, och att deras arbete med att effektivisera verksamheten ligger till grund för det goda resultatet. Det Àr alltsÄ samma 130 miljoner som hon inte hade en aning om för nÄgra mÄnader sedan.
Hon nöjer sig dock inte med att ta Ă„t sig Ă€ran för plussiffrorna. Hon passar Ă€ven pĂ„ att kalla oppositionen för olyckskorpar, som âĂ„terigen fĂ„tt felâ. Det grundlĂ€ggande temat i berĂ€ttelsen om regionens ekonomi hĂ„ller alltsĂ„ i sig. Börsen och statsbidrag rĂ€ddar ekonomin pĂ„ pappret Ă„r efter Ă„r. Oppositionen krĂ€ver entrĂ€get faktiska förĂ€ndringar för att stĂ€rka ekonomin. Medan styret slĂ„r ifrĂ„n sig och pekar pĂ„ det bokförda resultatet.
Det som Àr nytt i berÀttelsen i Är Àr att regionens ekonomiska resultat dessutom rÀddas av en skattehöjning. Och av pandemin. Genom att sjukvÄrden tvingats att skjuta pÄ mycket av den ordinarie vÄrden har man ocksÄ skjutit pÄ kostnader. Men man har ingalunda blivit av med dem. En stor del av den uppskjutna vÄrden behöver fortfarande utföras. DÄ kommer den att kosta. Hur mycket vÄrdskulden kommer att kosta vill oppositionen veta. Men regionstyret nÀmner inte ens denna faktor som förklaring till det goda resultatet. Det Àr besvÀrande för styret.
IstÀllet för att redovisa siffror och orsakssamband pÄ ett hederligt sÀtt klÀttrar regionens ordförande allt högre upp i sitt retoriska elfenbenstorn. Det Àr inte bara tvÄ sidor som trÀter om den politiska verklighetsbeskrivningen. Det Àr en stor skillnad pÄ retoriken mellan regionordföranden, som börjar bli svÄr att se dÀr uppe i tornet, och den som kommer ifrÄn oppositionen.
För det första Àr det oppositionens uppgift att nagelfara majoritetens sÀtt att styra verksamheterna. För det andra har oppositionens kritik pÄ omrÄdet varit saklig, relevant och konsekvent. För det tredje rÄkar den vara korrekt. Regionens kostnader Àr för stora i förhÄllande till de fasta intÀkterna. Om de osÀkra statsbidragen försvinner, eller skatteintÀkterna minskar pÄ grund av lÄgkonjunktur, hamnar regionen och dess verksamheter i ett mycket svÄrt lÀge.
Att i det lÀget benÀmna oppositionen som olyckskorpar synes anmÀrkningsvÀrt cyniskt. Regionstyrelsens ordförande torde inte vara omedveten om hur resultatet ökat av börsen, pandemin, staten och medborgarna. Kanske Àr valet av metafor ingen tillfÀllighet, dÄ oppositionens kraxande Àr obehagliga pÄminnelser om verkligheten i regionordförandens öron.
FrĂ„gan handlar om hur man förhĂ„ller sig till risk. Olyckskorparna fyller en funktion genom att peka pĂ„ riskerna. Ibland âfĂ„râ olyckskorparna fel. Ibland âfĂ„râ de rĂ€tt. HuvudpoĂ€ngen Ă€r att majoriteten spelar ett spel med en hög insats genom att inte ta kritiken kring riskerna pĂ„ allvar.
Ju högre man klÀttrar desto lÀngre har man att falla nÀr verkligheten drabbar en. Och vad vÀrre Àr: nÀr de underliggande problemen i ekonomin döljs sÄ dröjer ocksÄ det konstruktiva arbetet med att skapa förbÀttringar.
Verksamheterna har allt att vinna pÄ att regionstyrelsens ordförande klÀttrar ner och tar diskussionen om ekonomin pÄ ett mer konstruktivt sÀtt.