Det svenska försvaret bygger på samarbete. Den militära alliansfriheten har haft en historisk roll och kunde tidigare motiveras utifrån att Sverige hade ett större försvar. Det försämrade säkerhetsläget kräver en uppdaterad säkerhetspolitik. Ett naturligt steg är att uppgradera partnerskapet med Nato till medlemskap.
Ungefär så hade statsminister Stefan Löfven (S) kunnat uttrycka sig när han vid riksmötets öppnande i förra veckan läste upp regeringsförklaringen. ”Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl”, var dock vad han i stället deklarerade som regeringens inställning det kommande året. Ordet Nato nämndes inte.
Jämfört med Löfvens sturska start, när han som nytillträdd statsminister förra hösten använde den första rödgröna regeringsförklaringen till att slå igen dörren till ett svenskt Nato-medlemskap, var årets förklaring visserligen mer balanserad. Någon stabil säkerhetspolitisk utgångspunkt utgör den dock inte.
I opinionen har fler tagit ställning för att ett Nato-medlemskap är det alternativ som bäst skulle främja svensk säkerhet. Häromveckan presenterades en undersökning från Sifo som visade att en majoritet, 41 procent, av dem som hade en uppfattning i frågan är positiv till att Sverige borde söka medlemskap i Nato (TT 14/9). Nej-sidan hade 39 procent.
Både Centerpartiet och Kristdemokraterna håller på att ompröva sin syn på Nato-medlemskap. Partierna väntas diskutera frågan på sina respektive stämmor, Centerns i Falun 24-27 september och Kristdemokraternas i Västerås 7-11 oktober. Det rimliga är att de då ansluter sig till förespråkarna av ett fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen.
Moderaterna har å sin sida, jämte Folkpartiet, börjat tala högre om fördelarna med att ingå som medlem i samarbetet. Utan det kollektiva skyddet som genom Natos artikel 5 enbart gäller för medlemmar kan inte Sverige räkna med att få militärt stöd i händelse av att vi hamnar i en allvarlig kris.
I Ekots lördagsintervju (19/9) talade också försvarsminister Peter Hultqvist (S) tydligt om skillnaden mellan partnerskap och medlemskap. ”Är du medlem omfattas du av de kollektiva försvarsförpliktelserna”, sade han, men lät som om detta skulle vara ett hållbart argument för att Sverige inte ska vara medlem i Nato. Att verka för fred och säkerhet handlar också om att bidra, men på denna punkt tycks den socialdemokratiska solidariteten alltså svikta.
Allt fler ser Nato-medlemskap som en naturlig utveckling av Sveriges säkerhetspolitik, medan regeringen lever kvar i en gammal föreställning om den militära alliansfriheten. Hultqvist sade i lördagsintervjun att Sverige inte ska göra några tvära kast, utan bidra till stabilitet. Frågan är dock om inte regeringen riskerar att vara den som skapar osäkerhet just genom att sätta sig på tvären i fråga om medlemskap i Nato.