I söndags möttes partiledarna för en debatt i SVT Agenda. Med tanke på att det var första debatten efter decemberöverenskommelsens efterlängtade frånfälle och att den ägde rum i skuggan av den största invandringen i svensk historia, var det en oväntat lugn debatt – även om den innehöll sin beskärda del av käbbel.
Jan Björklund (FP) öppnade för samarbete med Stefan Löfven (S) om en regeringsombildning görs och Miljöpartiet får lämna regeringen. Gustav Fridolin (MP) verkade inte allt för oroad, desto mer ängslig syntes Jonas Sjöstedt (V) vara över att eventuellt mista sitt inflytande. Han inledde med att säga att budgeten är lika mycket deras som regeringens, men var sedan angelägen om att kritisera densamma. Jimmie Åkesson (SD) kunde enkelt plocka poäng när han konstaterade att alliansen kritiserar regeringens politik men inte tänker göra något åt den. I och med att de borgerliga lägger enskilda budgetar så är det status quo, även utan decemberöverenskommelsen.
I diskussionen om flyktingmottagandet verkar Löfven fullständigt ha stuckit huvudet i sanden. Han talade om samarbete, ansvar och investeringar – som om allt är möjligt bara man har en tillräckligt god vilja. Ebba Busch Thor (KD) och Anna Kinberg Batra (M) förespråkade en övergång till temporära uppehållstillstånd, något som även FP driver. Dock är alliansen splittrad i frågan. Anders W Jonsson (C), som vikarierade för mammalediga Annie Lööf, var tydlig med att Centerpartiet inte tänker ställa upp på det.
Hushållens skuldsättning diskuterades med anledning av en förutspådd bostadsbubbla. Där öppnade Jan Björklund för att, utöver amorteringskravet, på sikt avveckla ränteavdraget. Jobbpolitiken kretsade kring de höga trösklarna in till arbetsmarknaden samt rut och rot.
Kvällen sista ämne var Nato, med anledning av att samtliga allianspartier nu vill att Sverige ansluter sig till försvarsalliansen. Ebba Busch Thor gick till angrepp mot Jimmie Åkesson när hon påtalade att svensk historia under 500 år bestått av olika allianser. Det var nog inte ett argument som gick hem i stugorna. Fred är knappast det man associerar med Gustav II Adolfs tid vid makten.
Åkesson kontrade med att ett Natomedlemskap skulle kunna innebära att svenska soldater tvingades gå i strid för Turkiets intressen i mellanöstern. Här uppvisade alliansledarna en sällsynt tafflighet när de inte direkt påtalade att detta är en helt felaktig bild av vad ett medlemskap i Nato skulle innebära.
Jonas Sjöstedt anslöt sig till Åkessons linje och hänvisade till artikel 5 i Natostadgan. Men det som sägs där är att medlemmarna i Nato förbinder sig att hjälpa den medlem som blir anfallet av ett annat land. Dessutom ska alla beslut i Nato fattas enhälligt.
Sverige är bara alliansfritt på papperet. Till och med Löfven framhöll i debatten att vi har ett försvarssamarbete med Nato. Men det är bara ett fullvärdigt medlemskap som ger oss några garantier. Ukraina har också samarbete med Nato men inte medlemskap, det borde mana till eftertanke.